Invid den vackra egendomen Skärlunda, på vägen mellan Strålsnäs och Malexander, i södra Östergötland
finns en samling byggnader, som vid första påseende verkar vara  lador från 1700-talet. Vid närmare
undersökning visar det sig att åldern stämmer ganska gott men däremot  är det inte fråga om lador.
 I de av väder och vind hårt anfrätta byggnaderna bor nämligen två systrar; 84-åriga Hulda och 75-åriga
Ida Karlsson. De båda damerna som bor i var sin flygelbyggnad, har bott här hela sitt liv och trots
obekvämligheten och det stora avståndet till närmaste granne vill de på inga villkor flytta från sin trivsamma ”borg”.

Dagligen söker sig åtskilliga turister upp till de gamla gårdarna, och systrarna visar gärna omkring.

På den ena byggnaden står årtalet 1779. Under årens lopp har båda boningshusen gistnat och
skorstensstockarna lutar betänkligt. ”Lillasyster” Ida bor i den största lägenheten medan 84-åriga Hulda
 residerar i en lägenhet där man måste huka sig för att inte stöta huvudet i taket. Båda systrarna
sköter sina hem på egen hand och har båda rörande trivsamt. Rent och snyggt med enkla men glada
gardiner och vackra blommor i fönstren gör lägenheterna trots sin skröpliga exteriör ett glatt och ljust intryck.

Hushållet sköter de gemensamt, men säger Hulda med en illmarig min: ”Kaffe och socker har vi var för sig”.
Så småningom kryper det fram att Ida är den veritabla kaffemostern medan Hulda inte är så förtjust i
den sortens stimulans. Rätt skall vara rätt…

Dagarna fördrivs med diverse hushållsbestyr, trädgårdsansning, och så vidare. Till de grövre sysslorna har man
några snälla grannar till hjälp. Vatten hämtar damerna dock själva i en källa några hundra meter in i skogen.
Då båda präglas av den försynthet snälla människor oftast lägger i dagen blir det inte ofta de besvärar grannarna.

- Här ute har vi vårt eget lilla paradis och ingen kan tro hur bra vi trivs. Visst är byggnaderna både gamla och skröpliga,
men skall man klaga när Boxholms bruk låter oss bo gratis, säger Hulda? Vi klarar oss utmärkt på våra pensioner
och har allt vad vi kan önska oss. Någon risk för ensamhet finns det inte då vi varje dag har någon turist här.
Ofta kommer också någon av våra fem syskon och hälsar på.

Det har nog framkastats förfrågningar om vi inte ville in på pensionärshem men så länge vi trivs och har hälsan bor vi allt kvar här i fädernegården.

Rålph

 

Riksantikvarieämbetets beskrivning av Björnön:

Byggnadsminne, beslut 1977-06-17 då tre byggnader på fastigheten gglebo 1:1 förklarades som byggnadsminnen. Byggnadsminnena utgörs av 1) Profanbyggnad, bostadshus, enkelstuga med stomme och fasad av falurött liggande timmer. På taket är tvåkupigt tegel. Hörnstenar (utstående knutar). 2) Profanbyggnad, bostadshus, enkelstuga med stomme och fasad av falurött liggande timmer. På taket ärtvåkupigt tegel. Hörnstenar (utstående knutar). 3) Profanbyggnad, bod med portlider. Stomme och fasad av falurött liggande timmer. På taket är tvåkupigt tegel Hörnstenar (utstående knutar). I trädgården växer stora lönnar. Björnön består av en s k dubbelgård av ålderdomlig typ sannolikt uppförd vid mitten av 1700-talet. Av den ursprungliga anläggningen återstår manbyggnaderna, samt en timrad bod. Den västra enkelstugan är även invändigt helt intakt. Byggnaderna är pietetsfullt restaurerade.