Så är vi då framme vid den 11 mars. Ännu en säsong med Söndagsturer är genomförd. Fjorton eldar har tänts runt Boxholm i vinter och varje söndag har vi kunnat lyssna på en berättare, en person som har pratat om ett fritt ämne. Ja, förutom söndagen innan jul förstås, då bjöds vi ju i stället på sång och gitarrspel.

Jag tycker att det har varit en fantastiskt bra säsong och det är nästan så man känner lite stolthet över Söndagsturerna så här när säsongen är över och man minns tillbaka. Nog är det fantastiskt att kunna bjuda boxholmarna på dessa trevliga gratisarrangemang. Folk kommer ut i naturen, de får en anledning att ta sig ut i friska luften och de har fått lyssna på enormt duktiga Söndagsturspratare varje vecka! För berättarna har verkligen imponerat!! Alla tillfrågade som vi kunnat lyssna på tackade ja med glädje till att komma till en boxholmsskog och ta på högtalarvästen och det verkar också som att de alla har tyckt att det varit kul. Flera har också sagt att de gärna återkommer. Sådant värmer en arrangörs hjärta.

Den allra sista Söndagsturen Skulle ha ägt rum vid Wigersberg. Vi skulle ta oss in på den lilla vägen mellan Lilla Bäck och Brännbålskärr, en urgammal väg och som en gång i tiden förband Boxholms säteri med Mossebo säteri. Jag valde platsen till den allra sista söndagen, då bör det ju inte finnas snö i markerna tänkte jag, i alla fall inte mycket. Tänk så fel man kan ha. Och detta blev ännu ett bevis på att att man inte kan ha någon aning om jhur det blir. Det kan vara barmark i januari och flera decimeter i mars, alltså som det blev i år.
Kanske blir någon som läser detta ändå lite nyfiken på Wigersberg. För namnet Wigersberg är ju inte alls särskilt känt. Var ligger Wigersberg...? Tja, det visste nog inte en levande människa för bara ett drygt år sedan. Men som genom ett under föll en massa pusselbitar på plats under förra vintern, och vi vet nu var den lilla stugan Wigersberg har legat. Men utan Facebook hade vi knappast kommit på detta. Jag hittade Wigersberg i husförhörsboken, tog en skärmdump på sidan och delade detta i Föreningen Krafttagets grupp på Facebook. Jag skrev en kommentar om att det finns en och annan stuga som vi inte har en susning om var de har legat. Wigersberg var ett typiskt sådant exempel. Spekulationer om var stugan kunde ha legat vidtog och vi insåg att platsen ju trots allt kunde ringas in till en inte så jättestor del, för Wigersberg hade ju legat i Ekeby socken och på häradsallmänningen.

Per-Arne Wisén kommenterade inlägget, han kunde berätta att i Wigersberg bodde Sven Wiger med sin familj och han är en förfader till Per-Arne Wisén. Sven Wiger var född 1786 och han dog 1851. I släkten lär Sven Wiger ha kallats för tjuvapiskaren. Per-Arne kunde nämligen berätta att Sven Wiger var häradsprofoss. Detta innebar att Wiger hade till uppgift att utdöma spöstraff och liknande till de som blivit dömda till detta straff. Han skulle också vara bödeln behjälplig. Vid Brännbålsbärr fanns ju förr en avrättningsplats och bödeln bodde i Skogbo strax intill Brännbålskärr så dit hade han ju inte långt. Per-Arne skrev i tråden på Facebook att häradsprofossen Wiger inte var populär, han hade en syssla som gjorde honom socialt stigmatiserad. Han bodde tidigare med familjen på Stekanäs marker men församlingsborna ville ha bort honom därifrån och kanske var det därför som han 1841 fick uppföra en stuga ute på allmänningen. Detta år står Wigersberg som nybygge i kyrkboken. Redan 1858 lämnades Wigersberg öde, det vill säga samma år som Sven Wiger dog, så stugan var alltså bebodd i endast 17 år, en väldigt kort tid! Man kan ju tänka sig att det var en väldigt torftig stuga och att Sven Wiger uppfört stugan själv. Per-Arne Wisén skriver i ett mail till mig att det i bouppteckningen efter Sven Wiger fanns en uppsättning snickeriverktyg.
Men hur vet vi då att Wigersberg legat på just denna plats??? Jo, i tråden på Facebook spekulerade vi i tänkbara platser och i skogen en bit från vägen mitt emellan Lilla Bäck och Brännbålskärr är det ritat en torpruin på Sommenbladet, en orienteringskarta från 1966. Där finns spår av mänsklig aktivitet, även om bevis för att det legat en stuga just där har saknats. Det finns en del högar med stenar, men inga spår av spiselmur till exempel.

Men kunde Wigersberg ha legat där kanske...? Mikael Lüddeckens Persson delade en karta över allmänningen i Facebooktråden. Kartan var upprättad under åren 1839, 1840 och 1841 och som rubrik till kartan stod det: "Karta öfver Rågångarne omkring Göstrings Häradsallmänning jemte derå belägne hemman och Intagter uti Östergöthlands län Rinna och Ekeby socknar" . Sjöarna i området var redovisade liksom en och annan väg och så fanns det många nummer på kartan. Efter kartan fanns en beskrivning som visade vad numren stod för. Mitt emellan Lilla Bäck och Brännbålskär och vid den plats där vi tänkte att Wigersberg kanske har legat fanns nummer 50. I förteckningen letade vi upp nummer 50 och där stod så här: "Byggnadstomt för Härads Profossen / Ny/". Det var helt chockerande! Allt stämde och vi var nu hundra procents säkra på att Wigersberg legat på denna plats!
Även Per-Arne Wisén var glad och tacksam, han har under i princip hela sitt liv funderat över var Wigersberg kan ha legat...
När Söndagsturerna planerades så ville jag gärna förlägga en söndagstur till Wigersberg men på grund av snöläget blev det inte så. Men det finns en ny möjlighet att besöka platsen. Den 23 maj kommer det att sättas en torpmärkningsskylt vid Wigersberg i vår, och då är alla välkomna! Information komeer att finnas här på hemsidan under "På gång" i föreningen.

Men nu hamnade vi aldrig vid Wigersberg denna gången, Motionsgården blev platsen i stället. Snön ställde till det, men ändå är vintern slut nu, för så är det när Johan Birath har avslutat Söndagsturssäsongen. Detta var den sjunde säsongen på raken som Johan har varit den allra sista personen för säsongen som har fått ta på det han själv brukar kalla för grimma, det vill säga högtalarvästen. Johan behöver ju knappast någon närmare presentation, han är ju en lysande berättare och han kan få vilket ämne som helst att bli intressant.

Denna gång så ändrade han berättarämne beroende på att platsen ändrades. Kopplingen till häradsprofossen och andra otäcksheter i skogarna i kommunens västra delar förbyttes till att Johan fokuserade på sin mor. Han tyckte att detta passade i och med att Johans mamma Doris gått i Flemminge skola. Han pratade om ett antal saker som hans mamma har lärt honom, även om det tog en god stund innan Johan hamnade på huvudspåret... Som vanligt lockade Johan fram en mängd skratt, ibland rena gapskratt!

Självklart kan ni lyssna på Johan via länken nedan, det tycker jag ni ska göra!

Knappt 50 personer var det som kom och lyssnade på Johan, en blygsam siffra när det handlar om Johan Birath men det vintriga vädret kanske avskräckte en del, även om det trots allt kändes ganska skönt trots allt. Temperaturen låg på nära noll grader och det var ju ingen vind. En hel del löpare syntes vid vätskebyttorna en bit bort.

En kul grej var att Bengt Söderström bjöd publiken på chokladbollar. Han gled ner i diket på väg till Söndagsturen förra helgen och för att tacka för hjälpen så fick han idén att bjuda alla besökare på chokladbollar vid denna avslutande Söndagstur. Ett väldigt trevligt initiativ.


Enligt meteorologerna är det fortfarande vinter, och det behöver vi ju inte betvivla över... Men våren kommer, det kan vi vara säkra på men vi vet inte när... Kommande vecka ska börja med ett par milda dagar men därefter så ska det åter bli- kyligt enligt väderprognoserna. Men bara det slår om så kan värmen komma fort. Det sinkar nog inte förrän kortbyxorna åker på...
Tack alla för denna säsongen. Glöm inte att läsa sammanfattningen också!
 

Klas

 

Se bilder från Söndagsturen vid Wigersberg

Lyssna på Johan Birath (Längd 42:29)