Beate hammare



Uppförd: 1754 på Bredgård.
Öde: Sammanbyggd med andra byggnader åtminstone från 1785.

Gabriel Adolf Ribbing anlade Beate hammare, så kallad efter sin fru Breata Sparre, via de knipphammarprivilegier initialt ämnade för Hurufallet vid Strålsnäs, och den togs i drift år 1754. Privilegiet för denna hammare innebar rättigheter att årligen få köpa 200 skeppund (30 ton) stångjärn för bearbetning till manufaktur, såsom all slags spik, bultjärn, hästskor, spadar, skyfflar och plogbillar med flera sorts redskapsjärn.

Beate hammare låg nedströms landsvägsbron något uppströms där idag (2024) Gamla gjuteriet (Mejselboa) är.

År 1765 besöker begsrådet Sven Rinnman anläggningarna och beskriver då Beate hammare som följande. "Beatehammar är en spiksmedja nedanför ämneshammaren¹, som består av
a) en hjulstock med tvenne spikhamrar, inrättade med kors-pän, eller så, att smeden ej behöver vända sig vid slätningen,
b) tvenne st. härtill hörande spikhärdar med var sin pust,
c) särskilt blåshjul med vev för bälgarnas drift,
d) en stor räckhammare med lyftarmar för en särskild hjulstock,
e) en härtill hörande räckhammarehärd."

Efter några ägarbyten kommer vi till Carl Daniel Burén som 1779 hade tillträtt bruket och godset.

Till höger ser vi en karta från 1781 där "Spiksmedja med två hammare" är Beate hammare.

År 1785 gjorde J.E. Hallencreutz en värdering av bruket, och i den kan man läsa att "[Efter dammen nedanför bron finns:]
1. en vadmalsstamp, som uppgives hava begagnats av skänningebor;
2. en lång nybyggd verkstad med tilltalande exteriör, i vilken funnos fyra spikhammare och en knipphammare, tråddrageri med sex saxar och fyra rullar. Dessutom var där plats reserverad för ytterligare två saxar och fyra rullar, samt järnbod.
3. en byggnad inrymmande fyra stål- och knipphammare;
4. en byggnad med en flamugn och en s.k. tyskugn, där brännstålet tillverkades.

Från samma år finns en akvarell av A. Johansen där de tre sistnämnda från den tidigare beskrivningen existerar. Dock är någon vadmalsstamp svår att identifiera uppströms dessa (se bild till höger).

Vad man kan utröna av detta så kan det vara så att byggnaden för den tidigare Beate hammare kan vara något av de sistnämnda husen, men namnet kommer ej att användas mer, då Carl Daniel Buren 1782 får rätt att stämpla järnet från brukets samtliga smedjor med "Bb". Beate hammares tidigare stämpel var:



Platsen för där Beate hammare hade legat kommer senare att hysa flertalet andra industriella anläggningar, främst kommer platsen att kallas endast "Spiksmedjan", torts att spiksmide även utövades vid Gabriels hammare. Senare hamnar här Grovverket, Lancashiresmedjan och Gamla mekaniska verkstaden, vilka senare år 1903 byggs in under samma tak och kallas Nedre verket. Av det Nedre verket finns några få byggnadsrester vilka lämnades vid den stora rivningen.

Google maps.

Ur en skildring av Boxholms bruk på vers år 1794 av doktor E. O. Rydbäck; beskrivande den nu med tråddrageri tillbyggda Beate hammare:

17. Men i Söder får man se,
Utom flere Stångjärns-hamrar,
Hwaraf hela trakten slamrar,
Äfwen et Trådrageri.
Både fin´ste Tråd och grof
Här man genom skifwan twingar,
Som hopsamlas uti ringar,
Til mångfaldiga behof.


Not:

1. Stångjärnshärden i Andershammar nedlades i februari 1761, varpå den inköptes av GA Ribbing. Han anhöll då om att få flytta den till Gabrielshammars manufakturverk på Bredgårds ägor. Den 27/4 1761 erhölls detta privilegium vilket innebar uppsättandet av en stångjärnshammare med härd för 100 skeppunds (15 ton) årligt stångjärnssmide.
Vid Sven Rinnmans beskrivning över bruket år 1765 fanns det tre anläggningar för järnhantering, varav Beate- och Gabriels hamrar var de sista två nedströms. "Alla dessa tre smedjor voro byggda vid sina särskilda bröstfallsdammar...".
Smedja nummer 1 var "En ämneshammare [nytt begrepp för stångjärnshammare] med en härd... ...upparbeta 100 skeppund tackjärn.".
Någon ytterligare damm mellan landsvägbron och Beate hammare hade gett en väldigt låg effekt för dammen nedströms så redigeraren menar att den 1761 privilegierade stångjärnhammaren ej uppfördes på Bredgårds mark, utan i Åsbo socken på Norra Timmerö ägor, det vill säga på den plats Åsbosmedjan fanns.

Gabriels hammare och Beate hammare placerade på dagens satellitbild. Beate hammare är något uppström från där idag (2024) Gamla gjuteriet är (Mejselboa).

Karta från 1781. Beate hammare är "Spiksmedja med två hammare" i denna.

Akvarell från 1785 föreställande Boxholms bruk av A. Johansen, original avfotograferat av Berit Wettergren för Krafttaget. Vi ser här husen nedströms landsvägsbron, av vilka de tre sista väl stämmer över ens med Hallencreutz beskrivning från samma år. Dock är det svårt att identifiera den första, det vill säga vadmalsstampen.

Google 2022. Vy från Riksvägsviadukten. Vi ser Nedre verkets rester och Gamla gjuteriet (Mejselboa). Det med rött inritat är den antagna platsen för Beate hammare.

Bredgård efter 1876.


Boxholm Beate hammare Boxholms bruk


Konstruerad av Mikael Lüddeckens-Persson.