Kapitel 17

MELLAN TVÅ HÖTAPPAR

Hur skulle han nu göra med Katarina? Det blev visst bara värre och värre. Hon hade varit och frågat efter honom hos Petter och de andra i drängstugan en kväll då han och Anna om vanligt hade smugit undan för sig själva någonstans på Stjärnesand. Han hade inte låtit någon annan veta vad han och Anna hade för sig och hon hade å sin sida varit lika förtegen inför de andra pigorna. Om de sedan hade kunnat undgå att märka den heta passionen mellan Anders och Anna var en helt annan sak. Hur det nu var så visste ingen i drängstugan var Anders höll hus, och Katarina hade så småningom fått ge sig tillbaka till Ugglebo utan att ha träffat honom.

Borde han inte söka upp henne och förklara sig? Han borde kanske ha dåligt samvete för vad han höll på med, men det ville liksom inte infinna sig. När han var med Anna fick hon hela hans uppmärksamhet och när han inte var med Anna längtade han efter att få vara med henne. Det blev ingen tid över för Katarina, och vetskapen om att hon sökt honom i drängstugan kom som en mycket obehaglig överraskning. Han beslöt sig för att ta tjuren vid hornen. Redan samma kväll ursäktade han sig inför Anna, sa att han skulle ro till sina föräldrar i Älgaberget, men ändrade riktning när han kommit utom synhåll från Stjärnesand. Han drog upp skeppet på land vid Sjöbo och vandrade därifrån raka vägen upp mot Ugglebo. På vägen funderade han ut hur han skulle lägga orden för att såra Katarina så lite som möjligt. Det skulle inte bli lätt, det visste han.

Väl framme i Ugglebo hälsade han på drängen Anders Persson, som höll på att sätta gärdesgård. De var gamla bekanta och pratade en stund med varandra innan Anders framförde sitt ärende: visste drängen var Katarina höll hus?

- Ho ä i lagår´n mä husbonn´. En å kalvarna ä inte riktit kry. Men ho komm...

Han hann inte avsluta meningen. Katarina hade hört Anders välbekanta stämma och kom halvspringande ut ur ladugården.

- Anders! Kommer du? Hon strålade av glädje.

Det här skulle inte bli lätt. Om hon ändå inte hade varit så glad i honom! De gick avsides, en bra bit från Anders Perssons nyfikna öron.

- Jo, Katarina... började Anders, men redan där tog det stopp. Hon tog ingen notis om det utan kramade honom hårt och pratade en massa om hur hon hade saknat honom. Innan han hunnit komma till sak hade hon hunnit fråga när de egentligen skulle gå till prosten och ta ut lysning. Anders kände det som om han befann sig i en mardröm. Tankarna gick till Anna nere på Stjärnesand. Han måste klara upp det här nu. Han måste!

- Dä ä nå´t ja måste få tala om, Katarina... började han. Inte heller den här gången räckte krafterna till. Inombords förbannade han sig själv för sin oförmåga att komma till sak. Varför skrek han inte rakt ut att han hade träffat en annan och gav fullständigt fan i Katarina och hennes unge? Nu stod han och förmådde sig inte ens ta sig ur hennes famntag fast det kröp i honom.

Innan han gått därifrån hade han lovat att de skulle gå och ta ut lysning innan jul. Detta nämnde han naturligtvis inte ett ord om när han senare samma kväll låg på skullen i Stjärnesand med Anna. Konstigt nog hade han då redan glömt bort det. Lagt undan det där han skulle slippa se det. På något sätt skulle han nog finna på råd...

Julen kom och gick. Det hann bli nytt år innan lysning mellan drängen Anders Andersson från Stjärnesand och pigan Katarina Andersdotter från Ugglebo förkunnades från predikstolen i Malexanders kyrka tre söndagar efter varann.

Anders hade invigt Anna i sitt dilemma i god tid innan dess. Hon visste var hon hade honom, och snart hade de gjort upp en plan. Någon vigsel skulle det aldrig bli, det hade de bestämt. Under en resa med baronen till Skänninge stad hade Anders köpt konfekt till sin blivande hustru. Anna sa att hon hade ett medel som, rätt använt, skulle omintetgöra själva grunden för det förestående bröllopet. Hon föreslog att det skulle blandas i konfektasken...

De visste båda att vad de nu ämnade göra var olagligt, men inget fick längre hindra deras lycka. Absolut ingenting.

- Dä ä inget farli´t, sa Anna. Dä gör bara att ungen far ut.