Boxholmshistoria

- avskrift ur Ridderstads östgötaskildring 1917 -

(Johan Birath 1994, 1998)

5. Ekeby

gränsar i v. och nv. till Rinna, i n. till Hogstad och Mjölby, i ö. till Åsbo och Malexander och i sydlig riktning till Blåvik. Arealen är 11,279 har, varav 10,617 land. Socknen hör till Holavedens norra sluttning, av vilken skogstrakt den ursprungligen blivit uppodlad. Marken är till största delen bergig och ojämn. N. delen av socknen upptages av en i v. riktning gående bergås. Förövrigt gå så väl bergen som vattendragen i riktning från s. till n.

Ekeby socken bildar övergången emellan skog och slättbygd. Naturen är med sina växlingar av dalar och höjder, vattendrag och slätter, barr- och lövskog, i vissa trakter allvarligt storartad. Synnerligt anslående är den vackra Boxholmsdalen, där Svartån i flera fall sänker sin rika vattenmassa. Jordarten är sandjord och på några ställen lera och lermylla. Av vattendrag märkas i första rummet Svartån, som i söder och norr i många krokar genomgår hela socknen samt i sig upptager socknens alla vattendrag, av vilka Fjättmunnaån är störst.

Av landsvägar märkas den från Mjölby till Småland förbi Boxholm i sydsydv. riktning gående stora landsvägen, till vilken stöter den från Rinna kommande landsvägen, som utgrenar sig såväl åt öster förbi sockenkyrkan som åt söder. Dessutom finnas flera härads- och skogsvägar.

Ekeby socken nämnes under 1300-talet och kallas Ekby-Holavid *) till skillnad från Ekeby vid sjön Boren. Skrives även Ekehy samt Eghby. Kallas 1378 Ökbogha vid Holveden. Vid omnämnande av socknen år 1385 tillägges vid namnet "vnder skogh". Under 1600-talet kallades socknen även Ekebyrinna. Socknen omfattade till 1/5 1880 även en del av Blåviks församling. Ekeby utgör med Rinna annex och Blåviks kapellförsamling ett patronellt pastorat **), där Boxholms och Mossebo säterier kalla kyrkoherde och komministrar i Ekeby och Rinna.

-----

*) I mitt arbete över Östergötland av åren 1875-79 har jag uppgivit Ekeby-Holavid vara omnämnd år 1223 (med kyrkoherde). Denna uppgift har senare blivit upprepad av andra förf. Jag har emellertid nu icke kunnat återfinna källan för denna uppgift. En förf. har uppgivit 1253 som det år, då socknen först blivit nämnd. /Förf.

**) Framställning har blivit gjord, att de fastigheter, som upptaga Boxholms och Flämminge bruk samt Boxholms municipalsamhälle ävensom åtskilliga angränsande hemman och lägenheter eller de andra områden, som för ändamålet kunde befinnas lämpliga, skulle utbrytas från de socknar, till vilka de nu höra, för att bilda ny församling med egen kyrklig och kommunal förvaltning. Tillika hemställdes, att med ny lönereglering för prästerskapet inom Ekeby och Åsbo pastorat skulle anstå, till dess frågan om bildandet av den nya församlingen blivit slutligen avgjord. Någon tid senare ingåvo Ekeby och Åsbo kommuner till k. m:t särskilda ansökningar, däri hemställdes, att k. m:t måtte förordna, att Ekeby och Åsbo socknar måtte förenas till en socken och en kyrkoförsamling, samt att förestående lönereglering för prästerskapet inom Ekeby och Åsbo pastorat måtte lämpas därefter.

Domkapitlet har med anledning härav förenat sig med andra vederbörandes yttrande i detta avseende och avser (år 1915) att förslaget om Ekeby och Åsbo församlingars sammanslagning till en sådan måtte ogillas. Däremot anses, att vid Boxholm bör bliva en särskild församling, och att de kyrkliga och kommunala förhållandena i Ekeby och Åsbo pastorat ordnas så, att Boxholm och Flämminge bruk med vissa angränsande hemman utbrytas ur Ekeby och Åsbo socknar för att i kyrkligt och kommunalt hänseende bilda egen kommun och förenas med Blåviks kapellförsamling till ett pastorat med kyrkoherde i Boxholm och komminister i Blåvik, att återstående delar av Ekeby församling bibehållas i ett pastorat med Rinna, med kyrkoherde bosatt i Ekeby och komminister i Rinna, samt att återstående delen av Åsbo församling bildar eget pastorat. Under sådana förhållande kunde komministertjänsterna i Ekeby och Åsbo indragas. Av "sakkunniga" hava även förslag blivit uppgjorda rörande dessa socknar, men detta förslag torde icke kunna antagas. Ny reglering 1917.

-----

Patronaträtten tillkom genom Göta hovrätts bestämmelse d. 3 dec. 1729 och k. maj:ts utslag d. 12 jan. 1774. Kyrkans ålder är obekant, ehuru man vet, att den härleder sig från olika tider. Den mellersta delen av gråsten är äldst och antages vara från slutet av 1100-talet eller början av 1200-talet. Denna del har fordom haft stenvalv, vilka uppburos av grova stenpelare. Dessa nedtogos år 1788, och ett välvt tak av trä inlades. Västra delen av kyrkan är yngre, ehuru åldern av den är obekant. Östra delen l. koret med därunder murade Ribbingska familjegraven lät riksrådet Peder Ribbing uppmura 1648 och blev detsamma enl. inskrift å korets yttre östra sida iståndsatt 1822. Nämnda grav öppnades senast på 1880-talet. Taket är spånbetäckt.

Kyrkan undergick reparation åren 1860-61 samt senast 1894-95 efter ritning av arkitekten Agi Lindgren. Längden är 33,2 och bredden 9,8 meter. Vapenhuset är 5,5 m. i fyrkant och sakristian 4,6 X 4,8 m.

Kyrkan har värmeugn och sittplatser för 600 personer. Vid senaste reparation ombyggdes koret med rundbågvalv. Samtidigt insattes i koret fyra fönster med vapen i glasmålning, nämligen Falkenbergska, Ryningska och två Ribbingsvapen. Altartavlan, som framställer Kristi korsfästelse, är målad av Ehrenstrahl samt hitskänkt 1693 av katarina Ribbing, född Falkenberg. Tavlans kostnad var då 1,263 dal. kmt. Renoverades i Stockholm 1895. Predikstolen är prydd med de fyra evangelisterna i snidat arbete samt hitskänkt 1675 av överstelöjtn. Erik Ribbing och hans maka Beata Rosenhane. Predikstolen, som förr varit målad, är nu befriad från all färg och träets färg framträder å såväl bilderna som i övrigt.

Orgelverket om 19 st. är från 1865 av P. L. Åkerman. Till detsamma bidrog brukspatr. D. P. av Burén med en summa av 2,634 kronor. Redan omkr. 1750 hade kyrkan orgelverk om 7 st. År 1788 byggdes här nytt orgelverk av direktören Schörlin. Detsamma hitskänktes av brukspatr. Karl Dan. Burén. Dopfunten är av grov sandsten, har 4 figurer, spetsbågar och spiralvridna rundstavar.

En större silverkalk med Ribbingska och Oxenstjernska vapnen är hitskänkt av generallöjtn. Gabr. Ribbing (+ 1742) och hans maka Ulr. Eleon. Oxenstjerna. Inskriften: Hainrich, freiherr von und zu oberen Bayren, betecknar ursprunget. Kalken har å foten tre främmande vapen.

Porträtt av Luther är upphängdt i kyrkan. I sakristian förvaras ett mindre krucifix av mässing. Å predikstolen är en prydlig fyrarmad ljusstake av malm med sköld ävensom 2 trepipiga gamla ljusarmar. De sex ljuskronorna äro av mässing. Å en av ljuskronorna läses: Gud till ära och kyrkan till prydnad är denna krona given av befallningsm. i Boxholm Peter Johansson och Valborg Hansdotter för sig i testamente anno 1698.

Att döma av i kyrkan befintliga vapen äro bl. a. här begravna guvernören Per Ribbing (+ i Boxholm 1664), generallöjtn. Gabr. Ribbing (+ 1742), landshöv. Leon. Ribbing (+ 1687), landshövd. och landtmarskalken Per Ribbing (+ 1719), överstelöjtn. Erik Ribbing (+ 1675). Därtill komma inuti kyrkan 31 större eller mindre vapen. Två "huvudbanér" av bleckplåt, det ena över "Linar Ribbing till Måsby och Näs" och det andra över karl Ribbing (+ 1661) äro uppsatta i vapenhuset och 4 små i sakristian, alla restaurerade och väl vårdade. Ett epitafium och ett monument med längre latinska inskriptioner finnas och hava till eftervärlden bevarat minnet av ättlingar av denna släkt.

Under 1700-talet fanns här ett numera försvunnet epitafium med följande inskrift: Mors, tua, mors Christi, fraus terrae, gloria coeli, Et dolor inferni, sunt meditanda tibi. Vive diu, sed vive Deo, nam vivere mundo Mortis opus, viva est vivere vita Deo. Ett vapen över Sven Somme (+ 1624), målat i trå, omtalas under 1700-talet.

Tornet är uppfördt år 1752 efter ritning av Hårleman, med omkr. 12 m. hög mur och träspira, klädd med spån, omkr. 17,8 m. Kostnaden var 2,969 dal. kmt, förutom dagsverken och "underhölls såväl byggmästare som målare av pastor med kost". Samtidigt nedtogs klockstapeln, då ringklockorna upphängdes i tornet. Storklockan har två vapensköldar, varav den ena Ribbingska släktens samt årtalet 1678 jämte en längre latinsk inskrift. Lillklockans inskrift förmäler, att klockan år 1646 skänktes av herrskapet å Boxholm men omgöts 1717 på bekostnad av Gabr. Ribbing och hans maka Ulrika Oxenstjerna, samt att den vidare omgöts 1740 av M. Hultman i Norrköping.

I tornet förvaras en Mariabild med barnet, ett större krucifix och en tavla (Kristi uppståndelse) å trä. En bit, förmodligen av en gravhäll av kalksten, hittades i kyrkmuren vid reparationen 1860. Prydligt uthuggen, visar den en del av kappan, ringkragen och mustaschen av en riddare. Å kyrkans yttre sida äro fastnitade tre äldre gravstenar. En gravsten begagnas som trappsten vid kyrkans s. ingång och en ligger i en gång utanför och s. om kyrkan. Å kyrkogården äro familjegrav för bl. a. släkten Burén med ett större gravmonument, allt inhägnat av järnstaket. - På kyrkvallen fanns ännu 1847 och måhända ännu längre en fattigstock, uppställd av komministern Andreas Lithander 1686. I en inhägnad, liknande ett skåp, satt en gubbe, förfärdigad av trä. Mekanismen var sådan, att då dörren öppnades, reste sig gubben upp. Han hade hatten i hand. Utanpå skåpet lästes: Av trä och stock här inne sitter Jag i en mörk och liten vrå, För fattigt folk jag pengar tigger Av den mig ser och förbigår, Ty slut nu intet hjärtat till, Så framt du bär Guds kärleks bild. - Avst. till närmaste jvst Strålsnäs är 1,5 km.

Av fornlämningar omtalas 5 runstenar: 1) å kyrkogården en av röd granit, med insrift: Sirkir reste denna sten efter Karna; 2) å kyrkogården, vars inskrift av Brate tydes och översättes: Svena gjorde denna bro efter Övind, sin broder. Han blev västerut död på Väringsskepp. Stenen uttogs 1860 från kyrkan och har förut antagligen stått vid någon bro över Svartån; 3) ett runstensfragment å kyrkogården, som hittades 1894 i kyrkväggen och som endast innehåller några få runor; 4) av rödaktig granit, hittad 1903 i ringmuren, med inskrift, som av Brate blivit tydd: N. N. och Toste och Toke, bröderna (läto resa denna sten) efter Torgöt, sin fader; 5) en sedan länge försvunnen runsten, som enligt "Bantil" innehöll, att Luki reste denna sten efter sin broder Auno. - Av de fyra i Östergötland kända gravarna med hällar med ett rundadt hål anträffades år 1907 en vid Öringe Skattegård (se Östgld I. s. 25, fig. 51). Fynden voro endast obetydliga lämningar av ben, 4 dolkar och en flisa, allt av flinta.

Inom socknen finns en höjd kallad "Vimpelthussberget". I trakten härav finnes en mängd kummel, av vilka de flesta äro fyrhörningar, ehuru alla icke rätvinkliga. I Hagby närbelägna äng ha även funnits flera högar med uppresta stenar, som genom odling blivit förstörda. Å Dala ägor har vid grävning anträffats en av sten bildad kista av människolängd med utrymme för två personer. I detsamma fanns ett skelett, vilket med undantag av tänderna sönderföll.

Å Boxholms ägor finnes en större trekantig stensättning, som av folket kallas jättegraven. Å Bleckenstads boställsägor finnas stensättningar, vilka torde vara lämningar efter någon förskansning. Vid den så kallade Juteliden nära Hester skall under Erik XIV:s tid ett fältslag stått mellan svenskar och danskar. Kulor av omkr. 2 tums diam. ha i senare tid hittats såväl här som vid närbelägna St. Herkhult. Å Ljungby ägor vid "Jutebackarna" finnas ännu kullar där de fallna danskarna sägas jordats. Å Ryckelsby ägor hittades 1869 ett antal av 162 gamla silvermynt eller delar därav, vägande 2,12 hgr.

År 1915 anträffades i en mosse vid Bleckenstad tre runda buktiga medeltida hängsmycken av silver, 5 à 6 cm. i storlek samt med graveringar i fornnordisk stil. Invid landsvägen nära en källa å Korskälla ägor är upprest ett kors. Enligt sägen bör detta kors alltid hållas vid stånd. I forntiden uppsattes ofta kors vid källorna, vilka, såsom välgörande, höllos heliga. Vid många av dem offrades det, såsom bekant. Sägnen förmäler, att någon här födt barn eller ock att någon blivit mördad.

Folkmängden var på 1750-talet: 1,300, 1790: 1,671, 1830: 2,052, 1850: 2,402, 1895: 3,155, 1910: 3,705 och 1915: 3,778. - Kassor 1910: kyrkok. kr. 1,502:59, fattigk. kr. 5,670:38, kyrkljusk. kr. 1,502:-, bibelk. kr. 6,351:-, komministerboställets skogskassa kr. 731:-, Rudbeck-Curmanska fonden, sammanslagen av 2 donationer, kr. 3,600:-, Boxholmska donationen kr. 4,414:59, Boxholmska donationens spannmålsfond kr. 1,675:14, Ekmarkska don. kr. 1,000:-, Bergmanska don. kr. 2,138:-, Ribbingska gravkassan kr. 22,000:-, Fru Hedda av Buréns don. kr. 3,058:-, presidenten K. O. V. av Buréns och fru Louise av Buréns don. kr. 3,000:-.

Folkskolorna hava 1915 3 lär. och 173 barn, vartill kommer skolan vid Boxholm med 3 lär. och 234 barn. Barnantalet gäller även för Åsbo s:n. Sex småskolor ha 12 lär:or. Skolverksamheten med växelundervisning tog sin början 1837. - Socknen har 10 handl., 12 handtv., de flesta vid Boxholm, där även finnas hotell, teater o. s. v.

Boxholms municipalsamhälle är deladt på Ekeby och Åsbo socknar. Hela samhället har en areal av 0,13 kv.-km, därav 0,09 tillhör Ekeby socken med 1915: 2,019 invånare. Egen kyrka är uppförd för samhället (se Åsbo s:n).

Gårdar.

Björnholmen, 1/4 m., 71 h. Tillh. länge allmoge. Ägdes 1884 av A. Johanssons arvingar, på 1890-talet och ännu av Aug. Henricson, Karlslund. Bleckenstad, 2 m. År 1377 skänkte Katarina Ragvaldsdotter 1 attung jord i Blekmundstad till Vadstena klosterbyggnad. Hon och hennes måg Joh. Broirsson beseglade brevet. I sitt sigill hade Katarina ett mot höger vändt vildsvin i ginstyckad sköld. Bleckenstad, 1 m., 162 h., är f.d. militieboställe, sedan länge indraget till statsverket och utarrenderadt. Bleckenstad, 1 m., 187 h., tillh. omkr. 1687 ryttmäst. Karl Stålhammar samt under 1700-talet släkten Stråle och måhända de la Grange. Mot slutet av 1700- och början av 1800-talet innehades egendomen av bruksp. J. Hellstrand, vilken uppförde nuv. mangårdsbyggnad. Tillh. sedan genom köp efter varandra doktor Dalbom, änkeprostinnan Charl. Kernell, f. Burén (+ 1837), samt vidare Per Egnell, som 1840 sålde egendomen till sekret. L. Forsbäck, vilken var ägare till 1864, då hovrättsrådet Kristoffer Hederström och J. Hederström gemensamt inköpte den. Efter den senares död blev den förstnämnde 1870 ensam ägare. Redan följande år sålde han gården till sin son Ture Hederström. Ägdes på 1880-talet av M. Vallenberg, 1910 av trävaruhandl. M. E. Klintin, Nässjö, som 1913 sålde gården till K. Johansson, Nävelsjö, och Gustafsson, Bringetofta. - Mangården best. av huvudbyggnad i gammaldags stil samt flyglar, ligger nära Svartån. På ägorna finnas järnmalmsanledningar, vilka vid bearbetning befunnos mindre givande. - Boarp, 1 m., 358 h. Ägdes och beboddes under förra delen av 1800-talet av fältkamreraren Sven Joh. Bergman samt tillh. på 1870-talet fröken Matilda Bergman, 1895 änkefru Adèle Pontin, f. Bergman (+ 1897), därefter hennes arvingar samt såldes av Esbjörn Pontin 1909 till Tole Andersson. - Beläget nära Lillån och är väl bebyggdt- - Boshem, 1/8 m., 76 h. Har länge tillh. allmoge. Ägdes på 1870- och 90-talen av Karl Gustafsson och 1910 av K. G. Gustafsson.

Boxholms säteri, 4 m. med tillh. Bryggarhem 1/8 m., Bäck, L. och St. 2 m. Kishult 1/4 m., Lockarp 1/8 m., Norräng 1/4 m., Sjögarp 1/4 m., Skäggenäs 1/8 m., Stortorp 1/8 m. Boxholm säges ursprungligen hetat Flämminge efter ägarna. Första med säkerhet kände ägaren är på 1500-talet riksrådet och lagm. Jöran Holgersson Gera (+ 1588), som ägde halva Flämminge. Därefter kom denna del av egendomen till Bengta Holgersdotter Gera, som var gift med ståth. på Revle slott Er. Oxenstjerna (+ 1594). Deras son, riksrådet Karl Oxenstjerna ärvde den därefter. Han gav före sin död 1629 sin andel i Flämminge till riksrådet Lindorm Ribbing (+ 1627). En fjärdedel av gården tillh. på 1500-talet Bengt Duse till Åkershult samt ärvdes därefter av hans barn Bengt Duse och Cecilia, gift med Udde Grijs, samt Bengta, gift med majoren Nils Rosenquist till Åkershult (+ 1646), vilken år 1628 för 70 mark svenska mynt försålde sin andel i Flämma till nyssnämnda riksråd. Lindorm Ribbings änka Märta Bonde. En del av godset donerades år 1594 av k. Sigismund till ståth. över Vadstena slott och län, riksrådet Arvid Gustafsson Stenbock, som här började bygga en sätesgård, vilken han efter sitt namn kallade Bocksholm eller Boxholm, såsom det sedan på 1600-talet skrevs. Han tycktes dock icke hunnit mer än att på detta sätt ordna säteriet, enär han redan samma år eller 1594, såsom tillhörande Sigismunds parti, landsförvisad av hertig Karl, då hans gods därmed även samtidigt indrogos till kronan, varefter det av k. Karl IX på "behaglig tid" år 1603 donerades till sedermera fältmarskalken och riksrådet Herm. Wrangel (+ 1643). Huru länge W. innehade godset är obekant, men år 1627 d. 28 febr. skänktes Boxholm med tillhörande ladugård av k. Gustaf II Adolf "af synnerligh gunst och nådhe så och för långligh och trogen tjänst Oss elskeligh, wår och Sweriges Rikes tro man, Råds, Lagman och Landshöfdinge i Östergötland, Edle och Wälbördig Lindorm Ribbing till Nääs och Måssebo, Oss och Sveriges Crono, trooligen gjordt och bewist hafver, dett samma han ock häreffter förplichtad wara skall att göra och bewisa, Oss, wår elskeliga kära Gemåhl, Lifsarfvingar och Sveriges Crono, så länge han lefwer" såsom det i originalbrevet heter.

Godset skänktes och gavs till honom, "hans husfrus barn och arfwingar och så arfwingar effter arfwingar, manköns och qvinnköns". Samtidigt skänktes och stadfästades de redan en gång förut konfirmerade gårdar, vilka år 1615 av hertig Johan av Östergötland blivit till honom skänkta. Dessa gårdar voro Giötewed, Björsjö, Sandkulla, Ramneboda, Storetorpet i Rinna socken samt Bistorp, Stengårds torp och Bomhult i Rök socken ävensom en mängd torp och fjärdingshemman i Egby och Rinna socknar samt gårdar i Tollstad och Ödesjö socknar m. m.

Efter Lindorm Ribbings makas, Märta Bondes död 1642, innehades Boxholm av sonen, riksr. Per Ribbing, vilken tillökade godset dels med Lagnebrunna, Bäck och Kishult, vilka han mot erläggande av omkring 786 riksdaler in specie fick sig år 1639 tillerkända av drottn. Kristinas förmyndareregering, dels genom ytterligare donationer som alla skänktes honom "på mansläns rätt och Norrköpings besluts villkor", och vilka gåvobrev alla slutligen stadfästades av Kristina år 1652. Några hemman tillköptes även under hans tid, bl. a. från Karin Bielke, Gustaf Bonde m. fl. Ribbing dog här 1664. Därefter har godset tillhört överstelöjtn. Er. Persson Ribbing (+ 1675), översten, sederm. landshövd. Leon. Ribbing samt efter hans död 1687 hans änka Katarina Falkenberg till hennes död 1716. Tillika med sin man löste hon egendomen från sin svåger Eriks kreditorer med 5,269 riksdaler 14 1/3 öre, 2,370 daler 19 3/5 öre sm. och 42,740 daler 29 öre km. samt från kronan för frälsevederlag i orten enligt reduktionskommissionens brev av 1697. Då hon för det mesta bodde på Gimmerstad i Södermanland, där hon även dog, sköttes Boxholm av hennes söner: Per, landshövding och landtmarskalk år 1719, vilket år han även avled, Konrad, president (+ 1736) samt Gabriel, generallöjtn. (+ 1742), vilka samfälldt, framförallt de båda förstnämnda, utredde de svårigheter, i vilka deras moders hus råkat genom Karl XI:s reduktion.

Boxholm tillh. därefter ensamt sistnämnde generallöjtnant, därefter hans änka Ulr. Eleon. Oxenstjerna. Vid sitt giftermål med henne år 1714 förordnades nämligen, att hans maka efter hans död såsom heders- och morgongåva skulle erhålla hans bästa sätesgård Boxholm med underlydande. Efter hennes död innehades Boxholm av sonen Gabr. Ad. Ribbing, (+ barnlös 1762). Godset ärvdes då av systrarna Anna Charl. och Eva Maria, vilken senare var gift med riksrådet Jöran Gyllenstjerna. Dessa sålde 1770 Boxholm och Måsebo med underl. samt 3/4 i Gabrielshammars manufaktur-, knipp- och stångjärnsh. för 575,000 dal. km., då i köpet voro inbegripna inventarier och lösören såväl vid bruket som säterierna, till Adolf Rudbeck, gift med Sigrid Eva Stromberg, vilka åter 1778 försålde godset till bruksp. Olof Burenstam. Kort därefter sålde han det till sin bror bruksp. Karl Dan. Burén. Bruksp. Burén erhöll med anledning av den högt uppdrivna järn- och stålförädlingen vid hans tre bruk Boxholm, Grytgöl och Folkströmmen genom k. resolutioner av 1781 och 82 frälsemannarätt för sig och efterkommande att äga och besitta Boxholms säteri med underl. Vid hans död 1838 tillföll godset genom arv och köp hans son, brukspatr. Peter Karl av Buréns efterlämnade änka, Hedv. Elisab. Valler (+ 1852), och hennes barn, av vilka brukspatr. Didr. Pontus av Burén och v. häradsh. sederm. presidenten Karl Otto Vilh. Burén år 1849 gemensamt inlöste det. År 1855 blev den förre ensam ägare. Vid hans död här 1878 ärvdes egendomen av stärbhusdelägarna, av vilka äldste sonen brukspatr. Karl Pontus av Burén blev ensam ägare. Vid hans död 1905 tillföll Boxholms säteri med underlydande hans stärbhus.

Mangården, som är belägen vid Svartån, består av huvudbyggnad av trä med tegelbeläggning i två våningar samt fyra flyglar i gammaldags byggnadsstil. Omgivningarna äro synnerligen vackra. Egendomen finns avtecknad i Ulr. Thersners arbete: Fordna och närvarande Sverige. Boxholms egendom har i främsta rummet Ribbingska familjen att tacka för sin utveckling och försköning. Patronaträttigheten över Ekeby och Rinna församlingar är även av denna familj förvärvad till säteriet. Redan under Ribbingska ägotiden fanns här ett rikhaltigt bibliotek, förenadt med manuskriptsamling. Brukspatron Karl Daniel Burén ägnade sig jämte sin verksamhet som gods- och bruksägare även åt studier och vetenskaper. Resultatet av denna hans senare verksamhet blev samlandet av ett bibliotek med manuskriptsamling här vid Boxholm, som utan tvivel vid den tiden var den största, som varit i någon enskild svensk mans ägo. Det uppgick till över 20,000 band. Med detsamma var bland annat förenadt den lärde och lagfarne revisionssekret. Dav. Nehrman Ehrenstråles boksamling. Stiftaren av detta bibliotek förordnade, att det icke skulle få skingras eller flyttas från Boxholm. Senare ägaren, brukspatr. Didr. Pontus av Burén, skänkte likväl, för att med säkerhet till eftervärlden bevara denna dyrbara och med sådan uppoffring samlade boksamling, efter samråd med sina närmaste anförvandter, densamma till Linköpings stiftsbibliotek, där den nu förvaras. Ett mindre antal böcker jämte manuskriptsamlingen voro därförut skänkta till skalden Karl Fredrik Ridderstad samt tillhöra nu ägaren av Bierga (se S:t Lars s:n), där den förvaras tills. med det övriga Ridderstadska arkivet.

Boxholms bruk är beläget vid Svartån såväl i Ekeby som Åsbo socknar. Svartån bildar här flera fall med sammanlagdt 26 meters höjd. Bruket tillhörande egendomar inom socknen äro Bredgård 1/2 m., 71 h., Börshult 1/2 m., 385 h., Ekeberg 1/4 m., 56 h., Herkhult L:a 1/2 m., 115 h., Karlsberg 1/2 m., 108 h., bebyggdt 1810, Korskälla 1/8 m., 30 h., Kröklekulla 3/4 m. med Kårarp 1/4 m., tills. 243 h., Kärrorp 1/4 m., 87 h., Lagnebrunna 2 m., 373 h., Långliden 1/8 m., 83 h., Lönshult 1/2 m., 126 h., Mulebo 1 m., Målen, L:a och St. 3/4 m., 130 h., Rövaretorp 1/2 m., 50 h., Sandliden 1/4 m., 206 h., Stekanäs 1/2 m., 160 h., Tjusebotorp 1/8 m., 54 h., Torsebo 1 m., 283 h., Tolhem 1/4 m., 62 h., Ugglehult 1/8 m., 73 h., samt 1/2 m. av St. Herkhult. Dessutom hithöra inom Asby s:n 3 m. med Skillingsmålans utj., i Blåvik 8 23/24 m., i V. Harg 1/2 m., i Kisa 2 23/225, i Malexander 10 1/4 m. med utjord Axsjöhult och lägenh. Holmetorp, i Sund 5 17/20 m., i Svinhult 1 1/4 m., i Tirserum 1 1/2 m., i Torpa 2 1/2 m., i Ulrika 48217/52896 m., i N. Vi 2 3/4 m. och i Åsbo 12 1/3 m., med en sammanlagd areal av 34,939,832 har. Dessutom äger bolaget inom Ekeby s:n Boxholms och Flämminge bruksegendomar, i Kvillinge s:n Graversfors masugnar med ett jordområde av omkr. 300 h. samt i Skyllinge s:n i Södermanland Kantorps gruvfält och Ramsta gruvor.

Sedan Gabr. Ad. Ribbing d. 18 juli 1753 fått transport på k. bergskollegii privilegium, först givet år 1727 åt översten, sed. riksr. Gust. Fredr. v. Rosen, att få anlägga knipphammare i Huru ström i Åsbo s:n, samt därtill d. 31 maj 1754 erhållit bergskollegii tillstånd att få inrätta klippsax och skärverk, anlades här två hammarsmedjor år 1754. Dessa erhöllo, den förra namn av Gabriels och den senare namn av Beatas hammare efter Ribbings och hans makas dopnamn. Ytterligare privilegium utfärdades åren 1761, 1774, 1779, 1780, 1782, 1783 och 1804. Rörelsen utvidgades sålunda, ehuru flera verk under k. Gustav IV Adolfs regeringsår måste nedläggas till följd av mindre goda konjunkturer.

År 1810 voro i arbete: 2 stångjärnsh., 2 ämnesh., 1 råstålsh., 1 vals- och skärverk, 14 spik-, knipp-, stål-, sänk- och djuph., 2 plåt- och bleckh. samt 1 garvstålsh., 2 brännstålsugnar, 1 tråddrageri, 1 sågbladsinrättning, jämte finare och polerade smiden, 1 masugn, 1 kvarn med 6 par stenar, 1 sågverk, 1 tegelbruk och 1 kalkugn. Smidet var då 2,620 skeppund (445 ton), varav 870 stångjärns-, 1,300 ämnes- och 450 råstålssmide.

På 1850-talet funnos här 3 stångjärnsh. med 5 härdar, 3 knipp- och 8 spikh., stålugn m. m. Årl. tillverkn. var då omkr. 3,500 à 4,000 skepp. (595 à 680 ton) stångjärn med köpetackjärn samt stål-, spik- och manufaktursmiden.

År 1872 funnos här 2 smedjor, med 5 lancashirehärdar och 6 stångjärnsh., 1 valsverk för plåt och stångjärn med s. k. Lundinska vällugnar, 1 spiksmedja med 10 hamrar, 1 manufaktursmedja med mekanisk verkstad, 1 stålugn, 2 klippspiksfabriker med tillsammans 30 maskiner samt tegelbruk, kvarn, sågar, ölbryggeri m. m.

År 1872 försålde dåvarande brukspatr. Karl Pontus av Burén bruket jämte en del skogs- och landtegendomar, med en sammanlagd areal av 10,000 har, till det då bildade Boxholms aktiebolag för ett pris av 1,500,000 kr., som utgjorde det ursprungliga aktiekapitalet.

1873 års tillverkning utgjorde 2,000 ton smältstycken, 1,800 ton valsadt och smidt järn, 700 ton tunnplåt samt 750 ton smidd och klippt spik. Sedan dess har företaget småningom utvecklats. År 1890 anordnades elektrisk spårvägsdrift, den första i Sverige, för samfärdseln mellan verkstäderna och den närbelägna järnvägsstationen. Ur 1891 års revisionsberättelse meddelas följande som antyder bolagets verksamhet vid denna tid. Under nämnda år hade influtit: för skogsprodukter kr. 375,346, för järn, plåt och spik kr. 1,259,602, av ladugård, landtbruk och mejerier kr. 54,613, för arrenden kr. 66,567, för en mjälkvarn kr. 3,500, för en ränta kr. 4,431 o. s. v. Bolaget hade då betydligt utvidgat sin skogsaffärsrörelse. Vid sågverket hade bearbetats 70,627 timmerstockar mera än året förut. En ny snickerifabrik hade uppförts, för att förädla det virke, som ej var utskeppningsbart. Järnhandteringen hade däremot under 1891 lämnat en vinst som med mer än 50 proc. understeg närmast föregående år, detta dels beroende på sämre konjunkturer, dels därpå att masugnen en tid stått stilla för ombyggnad, varigenom tackjärnstillverkningen minskades med mer än 3 mill. kilogram. Nybyggnader hade under året utförts för kronor 81,851:64 (därav en ladugård vid Strålsnäs för kr. 16,811:05). De övriga nybyggnaderna utgjordes företrädesvis av ladugårdar och boningshus vid underlydande hemman. Bolagets i 12 socknar befintliga egendomar voro taxerade till: jordbruksfastighet kr. 1,734,900 och annan fastighet kr. 543,700 eller tills. kr. 2,278,600. Brandförsäkringarna vid bruket och egendomarna uppgick till kr. 2,417,050. Bolagets vinst under 1891 var kr. 165,882:86. Förut fanns ett outdeladt vinstbelopp av kr. 633,106:03. Förutom redan avskrivna kr. 50,068:69 avskrevos för nybyggnader och nyodlingar kr. 41,737:12. Till Boxholms kyrkofond avsattes 7,500 kronor, varigenom nämnda fond uppgick till 25,000 kr. Till aktieägarna utdelades 8 proc. med 120,000, till reservfond avsattes 500,000 kr. och till framtida disposition överfördes återstoden kr. 129,751:77.

En sammanfattning av bolagets vinster och deras disponerande under åren 1872-1890 utvisade: Enligt räkenskaperna upptagna vinster kr. 3,546,025:39, avskrivningar, pålagda tillverkningarna kr. 729,056:33, tills. kr. 4,275,081:72. Härav utbetalades till aktieägarna kr. 2,100,000, till reserverade medel utfördes kr. 633,106:03, samt avskrevs ur räkenskaperna kr 1,541,975:69, tills. kr. 4,275,081:72. Under 18 år hade således avskrivningarna uppgått till mera än hela aktiekapitalet.

År 1894 infördes elektrisk hjälpkraft till valsverken, den första i sitt slag i världen. År 1912 inköptes det omedelbart intill Boxholms bruk befintliga Flämminge bruk. För att fylla det alltjämt stegrade tackjärnsbehovet inköpte man år 1913 Graversfors masugnar, belägna vid Östra stambanan c:a 12 km. norr om Norrköping. Bolagets nuvarande aktiekapital är 3,000,000 kr., fördeladt i aktier å 5,000 kr., och egendomens areal utgör c:a 70,000 tunnland, belägna i huvudsak rundt omkring sjön Sommen. År 1914 hörde till bolaget 3 masugnar (1 vid Boxholm och 2 vid Graversfors), 2 smältsmedjor med sammanlagdt 21 lancashirehärdar, 1 stångjärnsvalsverk, 2 mediumvalsverk samt 2 finvalsverk, tunnplåtsvalsverk, klippspikfabrik, gångjärnsfabrik, gjuteri och mek. verkstad, 2 sågverk (1 vid Boxholm med 4 ramar samt 1 vid Sommen med 2 ramar), hyvleri, snickerifabrik, 2 mindre elektriska kraftstationer om sammanlagdt c:a 400 hästkrafter, 3 kvarnar, 3 mejerier. Av lancashirehärdarna drevos år 1915 endast 15 på grund av konjunkturskäl. Härtill kommer den senast uppförda 15 tons basiska martinugnen. Den största fabrikationen utgöres av lancashirevalsjärn, vilken produkt tillvunnit sig allmänt erkännande. Klippspikstillverkningen är den största i Sverige. År 1913 utgjorde tillverkningen av tackjärn 10,000 ton, smältstycken 14,150 ton, valsjärn 23,380 ton, plåt, spik och byggnadssmiden c:a 4,200 ton, sågade trävaror 5,350 standard. Försäljningen av färdiga produkter gick 1913 upp till något över 4,226,000 kr.

För år 1912 utgjorde årets vinst 257,772 kr. (336,696 kr. f. å.). I likhet med år 1911 utdelades 7 proc., varjämte avsattes medel till en olycksfallsförsäkringsfond, avskrivningar skedde å egendomarnas bokförda värde o. s. v. Att 1912 års nettovinst var mindre än föregående års var beroende därav, att konjunkturen för lancashirejärn, spik och trävaror var sämre, att sågverket stod stilla under 3 månader i och för reparation, att omfattande reparationer verkställdes å verk och bostäder vid Flämminge samt att hela kapitalrabatten för 1912 års obligationslån (5 proc. lån å 600,000 kr.) påfördes årets rörelse.

Med kännedom om att ovannämnde brukspatr. Karl Dan. Burén en tid arrenderade detta bruk för endast 5,000 kronor årligen, kan man lätt förstå, huru detsamma sedermera blivit uppdrivet. Brukets ägare hava allt sedan dess grundläggning länge haft samma ägare som Boxholms säteri, utom en tid från 1816, då Karl Dan. Buréns äldste son, brukspatr. Peter Karl av Burén innehade bruket. År 1862 överläts det av brukspatr. Didr. Pontus av Burén till hans barn. Tre år senare blev äldste sonen, brukspatr. Karl Pontus av Burén ensam ägare. År 1872 försålde han bruket till Boxholms aktiebolag. De ledande cheferna under bolagets verksamhetstid hava varit Karl Pontus av Burén 1872-1873, G. Hanström 1873-1875, Vilhelm Vettergren 1875-1910 samt därefter Elis Vettergren.

Brokulla, 1/4 m., 127 h. - Bärbäck, 1 3/4 m., 175 h. En gård här tillh. som frälse översten Karl Gust. Sperling (+ 1712). Har länge tillh. allmoge med 2 ägare. - Dagshem, 1/8 m., 42 h., tillhör staten. - Dala, 1 5/8 m., 157 h. Omnämnes 1376, då ortens häradshövding bodde här. År 1378 skänkte Margareta Ragvaldsdotter till Vadstena klosterbyggnad 2 attungar jord härstädes. Delar av Dala hörde 1647 till M. Ekegren och senare en Ribbing, 1700 släkten Soop, fru Elsa Cruus och Beata Schulman, änka efter generallöjtn. Hans Georg Mörner. Till Grönlunds fideikommiss i Åsbo hör 5/8 m., under det 1 m. enskildt tillh. nämnde fideikommiss´ nuv. innehavare. - Diseberg, 1/2 m., 34 h. Disabaerghs quaern testamenterades 1403 till Vadstena kl. av Tubbe Eriksson och skulle hälften redan under hans livstid tillfalla klostret och medföljde ett närliggande torp, kalladt "Recharagren". År 1406 stadfästades detta Tubbes och hans hustrus testamente av Erik Tubbesson och Torberg Kaerling (Sparre), som var gift med Eriks syster Katarina Tubbedotter. Diseberg tillh. före reduktionen släkten Gyldenklou på Hulterstad. Är komministerboställe. - Ekeby, 2 1/4 m., 430 h. En del av Ekeby tillh. under 1600-talet släkten Lagerfelt. Ett m. är kyrkoherdeboställe. År 1760 undergick prästgården eldsvåda, då kyrkans handlingar uppbrändes. Det övriga är sedan länge indraget militieboställe. - Fjetmunna, 2 m., 324 h. År 1219 nämnes en gård Fijatasund, varmed troligen menas denna gård. Den skänktes då av kon. Johan till biskop Karl i Linköping och hans efterträdare. Konungen hade tillbytt sig detta gods mot fädernejord i "Grepaspanga". År 1376 sålde Jacob Liong i Myrby till Halstan Ingevaldsson 1 1/8 attung jord i Fjetmunda för 44 mark sv. pgr, så goda att 6 m. gingo på en lödig. Köpeskillingen hade säljaren redan förut uppburit och användt till botande av sitt skenben, som blivit skadadt, då Jöns Eskilsson hade honom "innan stokkenom". År 1385 giver Ture Eriksson (båt i sig.) med sin dotter Elin till Skänninge nunnekloster förbindelse på 100 mark pgr, för vilka han pantsatte 1 attung jord i Fjaetmunda. Vid ett jordskifte emellan Skänninge munkkloster och Alvastra kloster är 1389 erhöll det förstnämnda bl. a. fastigheter här. Under 1600-talet tillhörde Fjetmunna och Källarholmen släkten Soop, och år 1700 hörde en del av det förra som frälse till Boxholm. Söderg. 1 m. tillh. omkr. 1870 och på 1880-talet K. J. Alin, 1895 stärbhus och 1910 J. Aug. Alin, Ryckelsby. Norrg. ägdes på 1880- och 90-talen av P. A. Jonsson och 1910 av K. A. T. Petersson. - Flämminge järnbruk, anlagdt å Mulebo 1 m., som till 1872 hörde under Boxholms säteri. År 1886 övergick bruket från brukspatr. Karl Pontus av Burén till sonen Karl av Burén och 1903 till A.-B. Flämminge järnverk, men inköptes 1912 av Boxholms A.-B. - Manbyggnaden, belägen vid Svartån, uppfördes 1873. Verkstäderna äro uppförda av slaggtegel.

Götvik, 2 m., 310 h. Sigge i Götaui nämnes som vittne och fasteman år 1399. Kallades under 1600-talet Götavik och under 1700-talet Gjöttevik. Har förr tillh. släkten Lillie av Greger mattssons ätt. Äldste ägaren av denna släkt var måhända Sven Jönsson samt därefter hans brorson hövitsmannen Peder Knutsson Lillie, som levde under slutet av 1500-talet. Tillh. därefter 1636 och 1647 sonen, ryttmäst. Knut Lillie samt vidare dennes son, översten Joh. Lillie, efter vars död 1676 egendomen som säteri innehades av hans änka Katarina Oljeqvist (+ 1713). Hon förlorade säterifriheten år 1681 för dålig skötsel, men den återbekoms 1683. Säteriet tillh. omkr. 1687 till hälften även Sparresläkten. Tillh. under 1700-talet amiralen Er. Joh. Lillie (+ 1715) och generallöjtn. Gabr. Ribbing (+ 1742) samt vidare deras arvingar. Omkr. 1760 var den senares son Gabr. Ad. Ribbing (+ barnlös 1762) ensam ägare samt därefter till 1802 generalmaj. Per Ribbing, som var gift med förre ägarens syster. År 1803 övergick säteriet genom köp till ryttmäst. Gust. Stellan Mörner och 1822 till översten Karl Leijonhjelm samt 1830 från honom till ryttmäst. Geijer, som genast försålde det till brukspatr. Gust. Burén. Då han dog här ogift år 1848, hade han testamenterat såväl Götvik som säterierna Laggarp och Sätra med tillh. m. m. till sin brorson jur. d:r Ax. Burén på Flämma, och var i detta testamente förordnadt, att nämnda egendomar skulle efter hans död som arvejord tillfalla hans äldste son, brukspatron Gustaf W. Burén, som var ägare ännu på 1880-talet men sedermera försålde egendomen till kronolänsm. K. August Almgren och hans fru Ulla Strömbom. Efter hans död såldes Götvik till grosshandl. N. T. Nyström. - Egendomen är belägen i Svartådalen å en udde av Svartåns s. strand.

Hageby, 2 1/2 m., 293 h. Haghaby nämnes 1399. Köptes till stor del 1639 från kronan av L. Kagg. Har sedan hört till Boxholm. Ägdes 1853 av inspekt. Vallén men såldes omkr. 1870 av änkefru Karolina Vallén, Jönköping, till bruksp. G. V. Burén. Tillh. 1895 S. Kernell, Laggarp, samt senare föreningen "Egna hem", Motala. - Hanorp, 1 m., 109 h. Ägdes 1687 av släkten Soop, 1700 av majoren Gabr. Gyllenståhl (+ 1705). Har sedan länge tillhört Götvik. - Herkhult, 1 m., 116 h. Har länge haft 2 äg., därav Boxholms A.-B. - Hester, 1/2 m., 167 h. Hesters frälsegård hörde under 1600-talet och ännu 1726 till släkten Mörner. Har länge hört till Boxholm. Hade 1884 två ägare, men tillh. 1895 och 1910 K. H. Brun. - Hässelkulla, 1/4 m., 35 h. Tillhör statsverket. - Knippe, 1/8 m., 56 h. Hörde 1636 och senare till Boxholm. Tillh. på 1880-talet G. Alfort och 1910 hans stärbhus. - Kulla, 1/4 m., 216 h. Tillh. 1884 G. A. Persson, 1895 A. V. Gustafsson samt 1910 två äg. - Källarholmen, 1/4 m., 70 h., 2 ägare. - Linnefors, 1/2 m., 30 h. Reducerades från L. Ribbiong. Har länge tillhört bondesläkter. 1910 J. Larsson. - Linnestorp, 1/2 m., 57 h. Har länge tillhört Boarp. - Ljungby, 1 1/2 m., 370 h. Tillh. under 1600-talet släkten Soop. År 1827 var gården delad i tre ägolotter. Söderg., 1 m., ägdes till hälften av And. Andersson (+ 1852), g. m. Lena Kajsa Nilsdotter från Linnefors (+ 1859), andra hälften av Peter Persson (+ 1889), g. m. Marg. Vendla Ryberg från Lokarp (+ 1894). Norrg. 1/2 m. ägdes även av denne Peter Persson, som själv brukade gården tills. med 1/2 m. Söderg. från 1831. År 1859 ärvdes hälften av Peter Persson l. Petersson och köptes gården omkr. 1870 av sonen Aug. Petersson, som var ägare till sin död 1886. Följande år köptes den av kyrkoh. Fr. Nap. Andersson (+ 1888) och övergick då till hans änka Marie-Louise Lagerfelt samt kom genom hennes omgifte till Magn. Ludvig Juberg. År 1913 köptes egendomen av Teod. Petersson, Fjetmunna. - Förutvarande manbyggnad jämte en flygel nedbrann 1899. - Ryckelsby, 3 m., 310 h. En gård tillh. under 1600-talet släkten Soop: en annan testamenterades av överstelöjtn. Dav. Gyldenklou, som levde under senare delen av 1600-talet, till Vadstena krigsmanshus. I senare tid har gårdar här tillh. Boxholm, Boarp samt allmoge. Ett m. är kronolänsmansboställe. Det övriga har länge haft 5 ägare, varav J. A. Alin, J. V. Svensson och K. O. N. Larsson m. fl. - Skinnartorp, 1/4 m., 81 h. Hörde redan 1636 till Götvik, dit det även i det senaste hört. Tillh. 1894 och 1910 G. Adamsson, Ryckelsby. - Spiksborg, 1/4 m., 37 h. Ägdes i äldre tid av släkten Wrangel. Tillh. med Askaremålen (tills. 61 h.) 1894 A. Brun och senare H. L. Brun. - Öringe, 1 3/4 m., 403 h. År 1487 sålde Ingeborg Mansadotter en gård i Öringhe till svennen Bengt Abjorsson. En frälsegård ägdes 1687 av fru B. Cruus jämte det 1680 skattelagda Boshem. Öringe har länge haft flera ägare, f.n. 5, varav Trimplaberget, 1/2 m., 1910 tillh. A Rydbergs stärbhus.

Övriga tillhörigheter: Annebergs handelsbod, Askaremålen, Boxholms egna hem, Bredgård, Charlottenborg, Dala, Flämminge, Grebo handelsbod, Guldkistan, Götviks mejeri och svinhus, Hanorps snickerifabrik, Häradsallmänningen, Jakobsberg, Kamphemmet, Karlslund, Kristinehill, Laxbergs laxfiske, Linnefors kvarn, d:o mejeri, Ljungby såg, Ryckelsby kvarn och såg, Sjöstugan. Solbacken, Åhagen, Öringe garveri, d:o kvarn och såg, d:o vaddfabrik m.fl.

Övriga sockenbeskrivningar från denna tid: Blåvik, Malexander, Rinna och Åsbo. Beskrivningar över Ekeby socken finns också från åren 1760 och 1828.