|
Ture Jern
Nedanstående fakta kommer i huvudsak från boken "Rinna - Den glömda socknen" av Bo Karlsson Sjöbo heter ett torp beläget på Lussebos mark i Rinna socken. Enligt uppgift ska Sjöbo tidigare ha varit ett soldattorp. I så fall var det nummer 113 kungliga livgrenadjär regemente, Ombergs kompani. Samtidigt finns det i husförhörsböckerna från slutet av 1800-talet ett soldattorp under Lussebo, men OCKSÅ en backstuga som hette Sjöbo! På häradskartan från 1870-talet (se längre ner) ser man ett soldattorp (stp), men också en backstuga, ligga intill varandra. Kanske var det i backstugan som Ture Jern levde (Sjöbo) och inte i det tidigare soldattorpet. Alternativet är att soldattorpet tagit över namnet Sjöbo från backstugan som låg intill, så att det faktiskt var i soldattorpet som Ture bodde. I Sjöbo bodde ju Ture Jern under senare år,
och självklart ska ju en person som Ture Jern finnas med i
Krafttagets persongalleri! Viktor och Selma Jern bodde och verkade i Sjöbo under många år. De fick många barn, och ett av barnen kom att bo kvar i hemmet under nästan hela sin levnad, nämligen sonen Ture. Ture Jern kom att bli väldigt omtalad, och det talas säkerligen om honom fortfarande, trots att han dog år 2002, och att han under sina sista år kom att bo på Bjursdalens servicehus i Boxholm. Viktor och Selma Jern hade några små åkerlappar där de kunde odla lite grödor. Kanske hade de någon ko, gris och några höns. Helt säkert hade de en oxe som användes till dragdjur. Till Sjöbo hörde också skogsmark. Strand- och fiskerätt fanns till sjön. Men någon väg fanns inte till Sjöbo. Det var ett par hjulspår med mycket sten och ojämnheter som banade sig i krökar genom skogen fram till den gråa omålade fastigheten. Om Ture Jern skulle det kunnas skrivas romaner! Eller tänk om Peter Gerdehag, som gjorde filmen om Hästmannen, besökt Ture Jern på 80-talet. Det hade nog kunnat bli en populär film det också! Ture var yngst i syskonskaran och kom alltså att stanna i fadershuset. Att säga att han var efterbliven är inte rätt. Kanske var han på många sätt klokare än alla oss andra! Hur som helst så var han lite udda, och det tyckte framförallt folk i bygden. Han gick väl i skolan som andra barn, men därefter höll han sig nog mest till Sjöbo. Ture blev lite av en enstöring, inte minst sedan hans föräldrar gick bort. Ture levde utan elström, telefon eller andra bekvämligheter. Så var det också in på 1990-talet då Ture i dryga 70-års ålder bodde kvar i sin ensamhet i Sjöbo. Ture hörde nog inte till de renligaste männen, och någon kvinna hade nog heller aldrig kommit honom nära. Eftersom han sällan eller aldrig tvättade vare sig själv eller sina kläder så stod det liksom en patina runt honom, en patina som bara bekräftade ett faktum; Ture var Rinnas ”Original”! Men Ture var inte den som tyckte synd om sig själv. Tvärtom. Han var alltid stolt, mallig och lite skrytsam. ”Ingen har det bättre än jag” sa han ofta. Ture lagade nog inte mat särskilt ofta, utan passade på att stoppa i sig rejält när vänliga grannar bjöd honom. Då åt han så mycket som han någonsin orkade! När Tures föräldrar gått bort gjorde han sig av med oxen och skaffade sig en gammal traktor som han for fram med i omgivningarna. När han besökte Väderstad en gång så blev polisen intresserad av honom. Givetvis hade han inget körkort för traktorn, och det ansåg han heller inte att han behövde. Han kunde med ett mäktigt ordsvall övertyga den mest tvivlande om detta. Frågan är om han lyckades övertyga polisen om saken, eller om de lät honom gå av ren utmattning eller för att slippa lukten… Han lär en gång ha blivit tillfrågad om varför han inte skaffat TV. Då svarade han. ”Vad ska jag med TV till? Jag gå ut på backen därhemma. Jag ser ut över soliga nejder med klarblå himmel. Jag ser ängarna och träden, jag ser fåglarna i luften och fisken som sprattlar i vattnet. Det är min TV det! Och du; den går aldrig sönder!” Ture har också förklarat hur han lärde sig att simma. ”Jo det gick till så att vi pojkar fick följa med pappa ut på sjön i en eka. När vi kommit ut en bit slängde pappa i oss pojkar en i taget och så fick vi ta oss iland bäst vi kunde. Då var man tvungen att lära sig att simma, annars hade man ju drunknat!” Av pojkarna i Kivarp har följande historia berättats. Ture var på besök i Kivarp när yngste sonen borstade tänderna. Ture tittade på honom en stund, och sedan sa han: ”Vad görar du med i käften…?” Ture Jern fick till slut lämna sitt kära Sjöbo och han hamnade på servicehuset Bjursdalen i Boxholm. Men det var inget som Ture kom att ångra, utan han kom att trivas alldeles förträffligt på Bjursdalen. Kanske visste han inte riktigt hur bra man kunde ha det på gamla dar..
Nedan följer en renskrivning av en tidningsartikel. Den har varit publicerad i Östgöta Correspondenten den 9 mars 1979.
Rinnabo insnöad tre månader. Stugan saknar telefon och el Under tre månader i vinter har Ture Jern, Sjöbo, Rinna socken varit isolerad utan vare sig elektrisk ström, dagstidningar eller telefon. Enda förbindelsen med yttervärlden, förutom transistorradion, är en liten ringlande stig genom skogen. Efter några kilometers promenad genom den nästan meterdjupa snön mynnar stigen ut hos närmaste granne. Det här är inte unikt för Ture. Så har han det varje vinter! - Jag klagar inte. Det är ingen som har det så bra som jag. Ture lägger på ytterligare ett par nyhuggna vedträn i köksspisen och njuter av den goda värmen. Han är 61 år och har alltid bott i Sjöbo. Det var nio syskon som växte upp med föräldrarna i det lilla torpet. Nu bor Ture ensam kvar i Sjöbo, där det aldrig funnits elektrisk ström eller telefon. Elektriskt vill Ture inte ha. - Det är ingen nytta med det, säger han. Vill man ha lyse finns det fotogen.
Telefon anser Ture vara lyx. Har man inga moderna
kommunikationsapparater får man vara i fred, och det är skönt.
Han har heller ingen dagstidning. - Det går inte att gå flera kilometer för att hämta en dagstidning. Nyheterna hör jag på transistorradion. Posten hämtar Ture en eller två gånger i veckan i samband med att han cyklar till Boxholm och handlar. - Att bara gå för att titta i en postlåda kan ingen leva av, säger Ture och fyrar in på nytt i järnspisen. Sin cykel har Ture parkerat hos en granne. När fotogenen tar slut får han åka till Sommen och köpa. Varannan dg går han till grannen och hämtar mjölk, det blir en promenad på sex kilometer genom skogen innan han är hemma igen. Fiske på sommaren Rinnabon tycker det är skönt på vintern när han får sitta inne och elda. Att flytta till stan vill han inte tänka på en gång. - Jag har det jättebra här, säger Ture, som har över 300 meter till vattenkällan, som ligger nära sjön Fjättmun. På sommaren fiskar Ture och skulle det bli en gädda så sinkar det inte förrän den hamnar i stekpannan. Att laga mat är en struntsak, tycker Ture, som kokar gröt och bakar plättar. Blir han riktigt i matlagartagen kan det hända att han gör köttbullar. Till Sjöbo hör även ett par hektar uppodlad mark, där Ture odlar spannmål som han sedan säljer. Förr hade han även djur, men det var länge sedan nu. Det finns även skog till torpet, men eftersom det inte finns någon bilväg dit är det svårt att frakta bort timret. När inte Ture jobbar vid sitt torp hjälper han grannarna, främst under skördetiden. Han jobbar även i ett sågverk och på olika ströjobb. För att ta sig till de olika arbetsplatserna på sommaren åker han moped. Mekaniskt begåvad Ture är en står tekniker. Förutom mopeden har han både en råoljemotor och en traktor. Råoljemotorn, som väger 1800 kilo och har tändkula, är av 1929 års modell och drog en gång i tiden tröskverket i Sjöbo. Traktorn är en gammal tvåcylindrig BM 0, även den med tändkulemotor. Trots 26 år går traktorn som en klocka. Med den både plöjer och harvar han, men när ÖC besökte Ture var maskinerna nästan nersnöade på gårdsplanen. 61-åringen gör alla mekaniska reperationer själv och hr aldrig anlitat hjälp. - Jag är mekaniskt begåvad, kunskaperna har jag ärvt efter min far. Han var kvarnmästare och körde ångmaskiner. Under senare år var han lantbrevbärare. Ture varken röker, snusar eller dricker. Han har inte legat till sängs en dag på grund av sjukdom. Skulle Ture bli sjuk vore det nog ensamt i den lilla stugan. Men att ha ett fruntimmer i huset skulle inte å. - De skulle aldrig vilja bo här, säger Ture. Våren är på väg Energikrisen bekymrar inte Ture. Skulle oljan ta slut ställer han undan både traktor, moped och motorsågen. - Det där med olja kan de som gett sig in på´t reda ut. Det får jag göra när jag gett mig in på något, säger Ture. När jag lämnar Sjöbo har solen tinat snön på taket så det börjat droppa. - Nu känns det att våren är på väg, säger Ture. Då är det härligt att leva. Ture följer mig en bit på den slingrande stigen och bär ryggsäcken. Ture är en snäll och hjälpsam människa, som inte vill någon illa. Han tycker att människor skall vara vänner. När vi skiljs på halva vägen önskar Ture mig välkommen åter när sommaren nått Sjöbo. Sven Fransson Här är en Tidningsartikel om Ture Jern som varit publicerad i Tranås-Posten, troligen år 1985!
Nedan ses ett klipp från födelseboken 1918. Nummer 19, juni (månad), 1 (datum), 1 (mankön) Ture Artur. Fader: Gustaf Viktor Jern, Sjöbo Lussebo, född 3/2 1874. Moder: Hustru Selma Mathilda Johansson, gift 30/10 1898, född 20/4 1873.
<<--- PERSONGALLERI | STARTSIDA | LÄS NÄSTA --->>
|
