Sparta

(Knut Hallin)

Uppgifterna från kulturnämnden i Boxholm, och från Sven Nordqvists anteckningar.

Knut Hallin, pseudonymen Sparta, föddes i Öringe Augment norr om Boxholm 1902. Att hans namn var Knut Hallin, kände säkert många Boxholmsbor inte till. För dom var han bara Sparta.

Tidigt kom han ut i förvärvslivet. Han arbetade bland annat hos skräddare Gustafsson där han stod i affären och även var behjälplig som västskräddare. I 20-års åldern flyttade han till Mossebo, där han utövade sitt yrke i några år, innan han kom till Boxholm.

Under beväringstiden var han bland annat livvakt åt kungen.

Återkommen till Boxholm började han skriva födelsedagsverser och sånger. Snart övergick Sparta till något som var möjligt på den tiden - han blev revyförfattare på heltid. Han tillhörde inte de fysiskt stark, så att sätta upp lokalrevyer passade honom säkert bättre. Under 25 år skrev han lokalrevyer, och han svarade själv för alla texter som han själv sjöng, och han framträdde alltid i röd frack. Exempel på revyer under 1930-40 talen är bland annat ”Hej och sjungopp”, ”Oss banditer emellan”, ”Glädje och gamman” och ”Vänner med choklá i”. När han framträdde annonserades han som Boxholms störste humorist.

Över 1000 visor och hyllningsdikter har Sparta levererat under årens lopp, och han skrev också – enligt en tidning – ett flertal texter till den välkände Skånska Lasse i Mjölby.

Men man blir inte fet som revy författare, det fick Sparta erfara. 10-15 kr per gång kunde gaget bli till författaren. Baletten fick 1,50 per föreställning. Förutom i Boxholm spelades revyerna i Tranås, Väderstad och Skänninge för att nämna några platser. Men det blev som sagt magra år för Sparta trots att han jämsides med revyförfattandet producerade sig i Östgötabygdens Tidning, Mjölby Tidning, Östgöten och Östgöta Correspondenten. Han tog anställning på Boxholms AB där han började arbeta vid masugnen (uppe på kransen). På grund av sjukdom måste han dock lämna detta i slutet av 1950-talet.

Knut bodde på Bryggaregatan och var sambo med Ivar Frostlings syster; Linnea. Sven Nordqvist skriver att han kom ibland in och handlade, men det var inga stora mängder. Det var nog det som Linnea inte kommit ihåg, men för egen del köpte han alltid ett par flaskor klass 2. Men han kom aldrig ensam när han skulle köpa någonting, för ett par meter bakom honom kom hans följeslagare, nämligen hans vita katt! Oavsett hur länge Knut var inne och handlade så satt katten kvar och väntade, och det kunde ibland ta en god stund om Knut träffat någon likasinnad som liksom han hade gott om tid. Men om väntetiden blivit lång köpte han alltid en chokladbit till katten, och sedan väntade alltid Knut tills katten ätit upp chokladbiten. Sedan bar det iväg till Bryggaregatan med Knut i täten, och katten två meter bakom…

Pseudonymen Sparta har Knut Hallin tagit efter ett fotbollslag i Boxholm som han var med om att bilda.

Knut "Sparta" Hallin avled den 25 oktober 1975.

Tre visor med text av Sparta:

Flykten till Bjursdalen

Mel.: Sandals kanon.

Till Bjursdalen alla personer snart flytta,

Dit flyttar bad halta och döva och lytta,

Så snart på befolkning vår för­stad är tom,

Där bor bara jag snart och urmakar Blom.

Thudén, han som hör till de byggkonstens stjärner,

Han  byggt både villor  och stora kaserner.

Belåten var hyresgäst pannan han strök,

Ty nu får han våning på tre rum och kök.

Att hyran blir stor ja, det ger han ju fanken,

Ty har han ej mynt får han låna på banken.

Sen lever han flott i sin pampiga kåk

Och pengar blir över till TV och åk.

Av hyresbidrag får han även en hacka:

För det bör Fristander så hjärt­ligt han tacka,

Ty han har ju visat en storslagen gest

Trots Langnbrunna-Viströms bestämda protest.

Man även har höjt uppå barna­bidraget

Så karlarna bör inte visa nån svaghet

Och frun får ej hålla för starkt på sin dygd:

Låt  barnskaran  växa i Bjursdalens bygd.

Visst Viking och Källgren har ta­lat sig varma

För att Backi dyrkare hjälpa, de arma,

Ty Boxholmssystemet de vill ha förlagt

Till Bjursdalen, där sedan Kam­mar går vakt.

Snart ICA med Konsum skall skarpt konkurera,

I Bjursdalen de en affär skall placera,

Så Martin, som förr har höjt Konsum till skyn,

Han går snart till ICA och häm­tar sitt "gryn".

Till Bjursdalen högt nu min ärosång skallar,

Den sjungande ljuder bland gra­nar och tallar,

Ty där skola alla väl bygga och bon

Där månen gick fordom på vakt över mon.

Holavedsvår

Mel.: Björkens hemlighet.

Nu jag sjunger här Till min hembygd kär,

Sjunger vårens sång

Som blott unga sjunga.

Liksom källans språng

Klinga skall min sång

Uti Holavedens vår.

Sjung, av hjärtat sjung

Blir Du åter ung,

Sjung om skog och mo

När Du hälsar våren.

Susa vind för mig

Där jag går min stig

Uti Holavedens vår.

Här finns lycka nog:

Här finns dal och skog,

Invid Svartåns strand

Kan all sorg Du glömma.

Här står bygden grann,

Här Du kärlek fann

Uti Holavedens vår.

Ser Du ängens blom,

Vilken rikedom

Där från bergets topp

Den Din blick knappt fångar

Hör! en lärkas drill,

Lyssna då därtill

Uti Holavedens vår.

Se, en bölja klar

Hän mot stranden drar

Där Du drömt den dröm

Du om våren drömde.

Här finns minnen kvar

Från Din barndoms dar

Uti Holavedens vår.

Susa skog och mo,

Giv min tanke ro,

Mina drömmar flykt

Uti evig längtan

Sjung din längtan ut

Innan dag är slut

Uti Holavedens vår.

Kräftfångst

Mel.: Jag nu här får lämna harpan kvar, Han en ny åt mej då redo har . . .

Kräftan röda den var aktuell,

Jag gick ut en stilla aftonkväll,

Ja, jag gånga ut så glad en stund

för att fånga kräftor vid Ströms­lund.

Månen sken på fagert Timmerö:

Jag i vattnet satte hav och spö.

Sen jag stod i stilla väntan tyst,

Utav månens klara strålar kysst.

Snart så drog jag första haven opp

Fylld utav förtröstan och av hopp,

Kan Ni tänka: Haven var ju full

För min stora, heta längtans skull.

Fast jag   tog  uppå  förbjuden  tid

Kände jag i hjärtat stilla frid.

Snart jag skulle njuta kräftans klo

I mitt enkla tjäll i lugn och ro.

Stjärnor glimmade ju tusenfallt. . .

Men Nemesis vakar överallt . . .

Plötsligt hörs ett brak bland gren och ris:

Vid min sida stod en grann polis.

Kårar gick uppä min rygg, jag frös

När polisen ned mot vattnet lös.

Han drog upp en håv, o, vilka kval,

Där fanns kräftor, minst ett tio­tal.

Månen från sitt fäste ändå log

Fast polisen alla kräftor tog.

Då jag tänkte uti själen matt:

Din potatis sista har Du satt.

Vår polis dock var en göder man

Ty han sa: fast jag på fångst Dig fann

Tag en kräfta, gå sen hem så fri,

Vet jag gillar skarpt Din poesi.

Jäg på kräftan såg  med  tårfylld blick,

Tog min  tomma säck och hemåt gick.

Jag numera ej på kräftfångst går

Fast jag efter läckra kräftor trår.