|
Söndagsturerna 2008-2009 kan summeras En kanonsäsong som blir svår att överträffa...
Ännu en säsong med söndagsturer är
avklarat. Detta var den tredje säsongen som vi arrangerat
söndagsturer. Och innan söndagsturerna så genomförde vi fem
säsonger med torpturer. Det var ju till säsongen 2001-2002 som
Boxholms OK:s Det var söndagen den 30 november som årets säsong rullade igång. Totalt kom det att bli 15 söndagsturer, avslutningen kom att bli den 8 mars. Alltså inte vasaloppssöndagen för en gångs skull, men så inföll ju Vasaloppet ovanligt tidigt i år, nämligen redan den 1 mars. Jul och nyårshelgerna inföll ju mitt i veckan, så vi gjorde alltså inte uppehåll en endaste söndag. Vädret är självklart viktigt, men i alla år som torp- och söndagsturerna pågått, så har vi nästan alltid haft tur med vädret. Visst, lite småruggigt kan det ju vara ibland, men de gånger som vi haft riktigt busväder är ytterst få. Om man ens kan påstå att det var riktigt dåligt en endaste gång. Även denna säsongen har vi haft tur! Folk har inte behövt stanna hemma på grund av vädret, och närmast i minnet är ju sista söndagsturen vid Skäggenäs. Det var kanske en lite småkylig förmiddag, men på eftermiddagen föll det ju blötsnö och vinden hade tilltagit. Tur som vanligt hade vi! Förändringen från torpturer till söndagsturer innebar ju en stor fördel för oss arrangörer, nu behöver ju inte en massa fakta letas fram om platsen där vi befinner oss, söndag efter söndag. Det vill säga om torpet eller gården. En annan fördel är att platsen ju kan vara var som helst. När jag letar på de olika platserna så finns ju de tränande orienterarna hela tiden i bakhuvudet. Platsen ska vara åt olika håll, detta för att de som springer ska få olika marker att löpa i. Det innebär alltså att elden ska brinna åt alla väderstreck om Boxholms tätort. Det är också med tanke på de som springer som jag försöker undvika att ha brasorna alltför långt bort från Vivåsen. Men några gånger under en säsong så får det lov att bli en bit bort anser jag. Det är en kompromiss vi får ta! De som ansvarar för träningarna i Boxholms OK får ha detta i åtanke och planera därefter. Till exempel med "hemlängtansträning" (löparna körs ut med bil och springer hemåt) eller med dusch i Strålsnäs eller Aggas i Sommen. Genom att dra oss lite längre bort med en och annan söndagstur så går det ju att hitta fler "pärlor", till exempel vackra eller kulturellt intressanta platser.
Det jobbiga med söndagsturerna är
ju givetvis att "hitta" människorna som ska prata. Alltså
"berättarna". Att komma på namn, tillfråga och få dom att ställa
upp. De flesta namn som tillfrågats har ställt upp, men till
denna säsongen så fick jag faktiskt nej från en person. Men det
måste man ju självklart acceptera. Årets säsong med berättare var ju verkligen fantastisk. Den blir verkligen inte lätt att toppa detta, men det är ju heller ingen nödvändighet. Namn som Bengt-Åke Bengtsson, landshövding Björn Eriksson och så avslutningen med kommunalrådet Per-Arne Larsson; det gav säkert söndagsturerna en extra uppmärksamhet i och kring Boxholm. Vår landshövding - förlåt, ER landshövding, min heter ju Lars Engkvist (jag bor ju i Småland) - är verkligen en lättsam och trevlig person. Och jordnära, och inget "märkvärdig" på nått sätt. Han gjorde ju ingen besviken vid sitt berättande vid Laxberg. Nu vet ett hundratal personer hur det är att vara landshövding, samt en hel del om Björns liv så här långt. Publikrekordet var nog i Laxberg, men i hård konkurrens med Mjölnarkullen då Pär-Olov Tureson svarade för berättandet. Publiken var ungefär 100 personer på båda ställena. Bengt-Åke, landshövdingen och kommunalrådet i all ära, men det krävs ju fler berättare för att få ihop en hel säsong. Och vilka duktiga berättare vi har haft! Jag borde ju inte nämna något namn, utan att nämna allihopa, men jag kan ändå inte låta bli att nämna några lite extra... Unge Erik Birath till exempel. Johans son läser till präst, så då måste man ju kunna prata inför åhörare. Och Erik skötte sig utmärkt då elden brann vid en milsten nära Karsbotorp. Jan Holmbom fick prata alldeles nära hemmet vid Linnefors. Nog märktes det att Holmbom är van att agera inför publik, han studerade ju till skådespelare i yngre år och han har agerat i Birgitta Wigfors produktioner och med Sångarbröderna. Det blev en kanonsöndag med Holmbom, och med mycket humor.
Van att agera inför publik är också
Björn "Nalle" Johansson. Nalle hade jag kontakt med lite då och
då fram till hans berättarsöndag. Han kunde aldrig lova till
hundra procent att han var hemma aktuell söndag, men det gick ju
i lås till slut. Nalle berättade om sitt liv och framförallt om
händelser i rallyskogen. Det blev riktigt trevligt, och Nalle
hade nog kunnat prata hur länge som helst! Säsongens enda kvinnliga berättare var ju Caroline Brun. Precis som förra året så tvekade hon inte att ställa upp när jag frågade henne. Caroline är en dröm att ha som berättare, för hon gör alltid bra ifrån sig. Denna gången fick publiken veta mera om mat, och mat i gamla tider och om Kajsa Warg bland annat. Från Boxholms OK:s led fanns två berättare denna säsongen, och en var ordförande Lennart Gustafsson. Fast ordförande var han ju faktiskt inte då han pratade i hagen mitt för hemmet i Hageby. Han hade avgått vid årsmötet tre dagar tidigare. Lennart pratade om sin hembygd, Hageby, och det gjorde han riktigt bra. BOK-medlem är ju också Tor-Erik Kierman. Han var den enda som anmälde sig att åta sig en söndag under vintern efter att jag efterlyst "berättare" i BOK-information (Boxholms OK:s klubbtidning). Tor-Erik var en hejare på datorer och den digitala världen långt, långt innan "Svensson" hemma i stugorna hört talas om PC, hårddisk eller Megabyte! Datorer, och då främst på Boxholms AB, samt den svindlande utvecklingen på datorområdet pratade Tor-Erik om. Tänk, vad folk får veta mycket på våra söndagsturer! Och detta var också nått som Per-Arne poängterade då han avslutade säsongens söndagsturer: "Det är skönt att komma ut i naturen och till historiska platser och fundera och bara lyssna... Och man får lära sig så mycket!" Det känns givetvis skönt att höra ord som detta, det sporrar och uppmuntrar att jobba vidare med söndagsturerna. Jag vet inte hur länge jag kommer att arbeta med dessa söndagsturer. Det känns ungefär som då jag jobbade med Bruggle-nytt, Boxholms OK:s klubbtidning (den hette så då, och jag var redaktör för tidningen mellan 1986-2002). Det vill säga jag tar ett år i taget, men fortsätter så länge det är kul. Numera har jag bestämt mig för att syssla med det jag tycker är kul, och alltså inte hålla på med det som intresserar mig mindre, men som kanske andra tycker jag ska hålla på med. Men söndagsturerna innehåller så mycket av det jag numera gillar. Det vill säga att vara i naturen i lagom doser, reka och planera och "hitta" vackra platser, och ibland i viss mån forska i historiken om platserna. Sen får man ju dessutom lära sig en massa under söndagsturerna!
Faktum är att jag lite smått börjat
titta på nästa års säsong. Jag har en mapp i datorn där dokument
till den säsongen sparas. En karta finns där jag sparar idéer
som dyker upp i huvudet på tänkbara platser, samt så finns där
en wordfil där jag skriver ner tänkbara berättare. Och faktiskt;
alla redan har jag ett tiotal namn på berättare! Några av dessa
vet jag ställer upp. Jag ska inte här gå ut med namn eftersom de
flesta inte är tillfrågade, men jag kan nämna att Birgitta
Palmqvist kom fram till mig vid den allra sista söndagsturen vid
Skäggenäs och erbjöd sig att att prata en söndag kommande
säsong. Jättekul. Extra roligt att ha klart med en kvinnlig
berättare förstås. Nu blir söndagsförmiddagarna fria framöver. Jag sa i Skäggenäs att nu får ni göra egna eldar om söndagarna om ni vill. Per-Olof Ruberth tipsade dock om tipspromenaderna från Parketten som ersätter söndagsturerna framöver. Annars så dröjer det ju inte så länge tills eldarna brinner i skogarna igen, nämligen valborgsmässoeldarna! Tekniken är verkligen till god hjälp, och visst har det varit kul att kunna ta del av bilder och läsa referat här på hemsidan. Det hoppas och tror jag att ni tycker. Kanske går det att använda sig än mer av teknik. Jag har haft en tanke på att det skulle vara häftigt att filma den som berättar och sedan lägga ut detta på hemsidan. Det stannar nog vid en tanke ett tag till, men man vet aldrig... Däremot så kommer berättaren troligen att höras bättre till kommande år. Per-Arne Larsson pratade med mig tidigare i vintras att det finns högtalarvästar, och att detta skulle kunna vara något för söndagsturerna. Och som jag förstått så kommer kommunen att sponsra oss med en högtalarväst. Det låter verkligen positivt, alla har ju inte röstresurser som Björn Eriksson. Kanske kan högtalarvästen premiäranvändas den 29 november. Ovanstående artikel kommer att publiceras i BOK-information (med liten justering), vilket är Boxholms Orienteringsklubbs tidning. En tidning som går att läsa också på internet.
Nedanstående artikel skrevs för Boxholms Orienteringsklubbs klubbtidning BOK-information, januarinumret 2009 Söndagsturerna fortsätter locka mycket folk Att söndagsturerna har startat upp och rullar på söndag efter söndag kan väl knappast ha undgått någon. Det är väldigt kul, framförallt med tanke på det fortsatt fantastiska intresset.
Premiären för söndagsturerna ägde ju rum vid Hälsokällan, och
där en person från BOK:s egna led fick fungera som berättare
nämligen Lennart Johansson Nära 70 personer hade tagit sig ut i
Österskogen för att närvara på premiären, och det måste vara
bland det bästa vid en premiär någonsin. Jättekul, och jag har
förstått att många också väntat och sett fram emot att vi skulle
köra igång igen. Söndagen därpå var eldplatsen förlagd till Vargfällebergen, ett högt berg med en härlig utsikt över sjön Sommen, och samhället med samma namn. Det var en plats dit de flesta besökare garanterat aldrig satt sin fot tidigare. Jag har i flera år haft tankar på att förlägga elden till Vargfällebergen, just med tanke på den vackra platsen. Det är ju detta som känns lite kul med söndagsturerna, nämligen att få lotsa allmänheten till en och annan plats där de knappast varit tidigare, och som de knappast skulle hitta till. Att vi inte hamnat på Vargfällebergen tidigare beror på att det inte är jätteenkelt att ta sig dit, och om det varit snö i markerna hade det blivit riktigt besvärligt. Nu var det inte snö, däremot väldigt blött. Dessutom var det delvis lite risigt, varför jag fått lägga mycket arbete på att göra promenadvägen (750 meter) så lättgången som möjligt. Men det gick bra, och jag är säker på att ingen ångrade sig att de begett sig på söndagstur den söndagen. För platsen är säkerligen den vackraste där en torp- eller söndagstur ägt rum. Berättare på Vargfällebergen kom att bli undertecknad. Jag läste en väldigt intressant gammal tidningsartikel och som handlar om torpen vid Vargfällebergen. Disponenthagen var platsen för söndagstur nummer tre. Eller Bergahagen som lär vara det korrekta namnet. Där hade vi Bengt Åke Bengtsson som berättare. Väldigt passande, han hade ju nära dit. Han berömde för övrigt vårt initiativ och tyckte att detta var en väldigt bra idé. Bengt-Åke var det kul att lyssna på, hans berättande fick folk att skratta gott flera gånger, men han pratade också allvar och beskrev livet på bruket förr i tiden. Vädret under säsongens tre första söndagsturer har varit grått, disigt och trist. Det kanske inte är så lockande när man sitter hemma vid köksbordet och äter frukost, men när man väl kommer ut, så känns det ju i regel ganska bra. Egentligen är det enormt vilken tur vi har haft genom åren. Jag kan inte minnas att vi någon endast gång haft ett riktigt misserabelt väder. Med lite otur så skulle vi ju kunna råka ut för spöregn, men det har faktiskt inte inträffat en endaste gång!
Säsongens fjärde "tur" bjöd ju på riktigt kanonväder. Då pratade
Lennart J vid Brännvinslia. Ett 80-tal njöt av vädret (klarblå
himmel) och tog del av historien bakom den intressanta platsen.
Milstenen vid Karsbotorp besöktes den 28 december. För tre, fyra
år sedan var jag och Gunilla Kindberg på väg till Jordmålen för
att titta på det som fanns kvar av den en gång stora gården. Vid
Karsbotorp nämnde jag att jag var helt säker på att där hade
vägen tidigare gått lite annorlunda. Jag hade nämligen sett att
vägen på häradskartan från 1870-talet liksom krökte betydligt
mer precis vid Karsbotorp jämfört med dagens sträckning. Så vi
stannade för att se om det gick att se några spår efter en
gammal väg. Och plötsligt så får vi se en milsten ståendes för
sig själv i skogen! Intill milstenen finns idag bara en liten
stig som man knappt kan skönja. Sedermera har jag dock sett att
milstenen finns med i fornminnesregistret, men det var häftigt
att liksom få ett bevis på vägens gamla sträckning. Erik Birath,
son till Johan och präststuderande i Uppsala var berättare den
söndagen. Erik har precis som sin far en utmärkt
berättarförmåga, och jag bokade upp honom redan den 6 juni. Då
var han nämligen konfercier vid nationaldagsfirandet i Folket
park. Vädigt vackert väder, men kyligt vad det då elden brann vid domarringen intill gamla Hagebyvägen. Johan Birath var i högform, och han gav de 60 åhörarna, och som trotsat kylan, en rejäl historielektion vid den gamla järnåldersgraven. På www.krafttaget.com kan man ta del av det mesta om söndagsturerna. Där finns all tänkbar fakta inför arrangemangen, såsom bilder från platserna och kartor att skriva ut, men också annat som jag tycker kan vara bra att veta. Och när söndagsturerna ägt rum så kan man ta del av ett kort referat, samt se en hel del bilder som tagits. Söndagsturerna rullar vidare i vinter, och som bekant med en hel del intressanta berättare. Pär-Olov Tureson, Janne Holmbom, Nalle Johansson, Caroline Brun, Johan Birath, Tor-Erik Kierman, Lennart Gustafsson, landshövding Björn Eriksson och Per-Arne Larsson är de som återstår. Så välkommen till våra brasor i vinter!
Klas Johansson | ©
Föreningen Krafttaget, Boxholm
|
vätskeservice till löparna på olika platser kring samhället med
tillhörande brasa kom att förvandlas till en angelägenhet för
allmänheten. Det var också då som BOK kontaktade Krafttaget för
ett samarbete. Och vilken succé detta har blivit!
