Skäggenäs

Söndagstur den 8 mars 2009

Berättare: Per-Arne Larsson

Säsongens allra sista söndagstur gick till Skäggenäs. Ett paradis intill Sjögarpesjön, och också bostad till familjen Tommy och Gunilla Jonnson, (med barnen Marcus och Andreas). Skäggenäs har varit i familjen Jonssons ägo sedan början av 80-talet. Det var ju då som Boxholms AB sålde ut en massa torpställen som de ägde, och Skäggenäs kom att köpas av Tommy Jonsson. Mest av en ren slump har han berättat. På den tiden var en Hammarlund (jag känner inte till förnamnet)  ägare till Skäggenäs, och Tommy träffade denne Hammarlund vid omklädningsrummet på jobbet, och fick veta att han tänkte sälja Skäggenäs. ”Kan inte jag få köpa det” sa Jonsson, och på den vägen är det…

Familjen har förstås renoverat och byggt ut huset sedan de tog över, så det ser förstås helt annorlunda ut i dag jämfört med tidigare. Men stommen av det gamla huset finns kvar berättade Tommy. De har alltså inte rivet det gamla och byggt helt nytt.

Ett drygt 70-tal var det säkert som kom till Skäggenäs denna lite gråkalla marssöndag. Det är alltid svårt att räkna och "få med" alla, men där någonstans var nog antalet. Dessutom var det 11 tränande orienterare som fick sin vätska vid Skäggenäs.

Besökarna bjöds dessutom på korv. Det var Föreningen Krafttaget genom Lennart och Ulla-Brith Johansson som svarade för den servicen. Uppskattat!

Undertecknad hälsade som vanligt välkommen, och jag berättade litegranna med anknytning till platsen. Skäggenäs har haft beteckningen gård.  Med gård avses vanligen en samling byggnader som utgör mittpunkten för en jordbruksenhet och som bebos av en familj, men gårdens invånare kan även ägna sig åt andra näringar än jordbruk, till exempel skogsbruk eller fiske. Så är gård beskrivet på Wikipedia. Och visst levde Skäggenäs upp till denna beskrivning för "här hämtade jag mjölk förr i tiden", berättade exempelvis dagens berättare; Per-Arne Larsson.

Hur gammalt Skäggenäs är, det kan nog ingen svara på, men att det är riktigt gammalt är nog ganska säkert. Det finns med på Jean de Rogiers legendariska karta från 1660. Inför söndagsturen så kollade jag också upp Lantmäteriets historiska kartor. Kanske fanns det någon intressant gammal karta över Skäggenäs där. Och det gjorde det! Ni kan titta på den genom att klicka här! Den är från 1693 och den visar ju Skäggenäs marker. Jag är tyvärr ingen expert på att tyda de gamla snirkliga bokstäverna, men ett och annat ord går ju att tyda. Vad som fick mig att haja till riktigt ordentligt var mitt för bokstaven ”E”. Det står nämligen ”Soldatetorp med dess…” och så vidare. Det är ju soldattorpets äng och mark som är markerat. Sen när jag tittade på kartan så reagerade jag förstås på torpets plats, nämligen nära eller alldeles intill den nuvarande vägen som går vidare mot Sjögarp. Strax innan man skymtar sjön har det nämligen legat ett soldattorp. Och jag har hört rykten sen tidigare om att ett torp ska ha legat där någonstans, det har nämligen Arne Molin pratat om. Arne är ju borta sedan några år, så det går ju tyvärr inte att fråga honom om saken. Men jag tror hur som helst knappast att någon har sett detta torp på en karta tidigare. Jag har också sett att det på moderna kartor står Duveviken vid den vik av Sjögarpesjön som ligger nära soldattorpet. Kanske har det namnet samband med torpet? Och efter att Per-Arne pratat så fick jag också bekräftat (under minglet med publiken) att Arne Molin påstått att torpet ska ha hetat Duvemålen! Intressant, men många frågor kvarstår. Varför försvann det? Och när försvann det? Försvann det samtidigt som då Blidatorpet kom till? Blidatorpet är ju som bekant ett före detta soldattorp. Indelningsverket kom ju till 1680-1682, och kartan är från 1693, så torpet kanske inte var mer än 10 år när kartan gjordes.

Annat som jag berättade var en förklaring av namnet Skäggenäs. Jag äger ett ortnamnslexicon för Sverige, alltså en bok som förklarar varför städer, byar, berg, sjöar med mera heter det de gör. Och i boken finns faktiskt Skäggenäs förklarat. Inte detta Skäggenäs, utan halvön Skäggenäs norr om Kalmar. Men man kan ju anta att betydelsen är likartad. I boken står det att "förleden innehåller sannolikt ett med ordet skägg nära besläktat fornsvenskt ord, skægge ´något utskjutande´" Och strax nedanför boningshuset finns, liksom en utskjutande pir, och där tror jag vi har förklaringen till "Skägge". Denna utskjutning finns också på äldre kartor. Jämför gärna också med skägg i ansiktet eller skägg på en yxa. Det är också utskjutande detaljer.

Efter att undertecknad pratat en stund och tackat för den gångna säsongen med söndagsturerna så ville P-O Ruberth säga några ord. Jag hade precis sagt att "nu får ni göra egna eldar om söndagarna om ni vill", men P-O hade en bättre idé. Var med på tipspromenaderna från Parketten i stället, de startar upp kommande söndag (den 15 mars)

Därefter så var det dags för dagens egentliga berättare, nämligen Per-Arne Larsson. Per-Arne är ju välbekant med trakten vid Skäggenäs eftersom han var mycket i området som barn. Annars så pratade Per-Arne mycket om "tid". Och vårt tidsbegrepp. Vi tänker ju alla riktigt kortsiktigt. Det har hänt så oändligt mycket. "När farfar (eller om det var morfar) byggde sommarstugan där borta på udden. Då kunde han ju inte tänka sig att den idag skulle ha ett taxeringsvärde på 650.000 kronor!" Per-Arne drog en annan liknelse. Om en familj stänger av vattnet för en familj intill, då blir det "krig". Men om vi förstör miljön för människorna ett par generationer fram. Då händer ingenting! Då finns vi ju inte, och inget kan hända... "Nu är jag riktigt djup" sa han, och så fick han kanske åhörarna att fnissa litegrann, men han fick också publiken att riktigt fundera. Per-Arnes berättande var verkligen riktigt bra, men det är svårt att återge det så att det riktigt framgår i detta referat.

Per-Arne tycker dessa söndagsturer är så trevliga, eftersom man får verkligen tid att fundera när man kommer ut i naturen och intressanta platser. Och man får lära sig en hel massa saker som man inte kände till tidigare.

Motion kan man ju också få, i varje fall om man väljer att promenera till söndagsturerna. Uppmärksamhet fick Inger Svensson som promenerat till alla söndagsturerna i vinter (så när som på någon enstaka som hon missade på grund av förkylning).

Vi arrangörer tackar för berömmet, och nog borde väl söndagsturerna kunna återkomma. Kanske med start den 29 november. Det besvärliga är att få ihop folk så att vi har en berättare under 15 söndagar. Jag har fått ett och annat uppslag, (på berättare alltså) i vinter och de har jag antecknat, och jag tycker faktiskt det ser riktigt hoppfullt ut.

Som avslutning vid berättandet denna söndagstur så läste Lennart Johansson en mycket passande dikt av Pelle Näver. Den löd så här:

Väl sjunger alla skogar

sin vintermelodi

kring jungfruvita vidder

med snökristaller i,

men tyst vi tror och tänker

att upp ur snö och is

på nytt en vår skall spira

ur ljung och lingonris

Söndagsturerna är ju nu slut, men det är ju också vårt allra säkraste vårtecken!

Till sist ett tack till Tommy och Gunilla Jonsson för att vi fick komma till Skäggenäs. Servicen var kanon med serveringsbord, elström till kokplattan (för att vi skulle kunna koka korv), dubbla eldar och med sittbrädor.

Nedan följer en del äldre bilder på Skäggenäs. Den översta bilden vet jag inte när den är tagen.

Klas Johansson

Se bilder från denna söndagstur!