|
Söndagsturerna säsongen 2016-2017 är nu genomförda En varierad och bra säsong på alla sätt.
Vacker skog vid Linneberg, 27 november Jörgen Auer Som brukligt är så startade säsongen med Söndagsturer upp vid första advent, datumet var den 27 november. Det var enmild, blåsig men ganska så solig söndag, och omkring 50 personer tog sig till en vacker skog nära Linneberg för att närvara vid premiären. Berättaruppdraget hade Jörgen Auer, och detta var tredje säsongen i rad som vi kunnat lyssna på Jörgen. När berättarnamnen skulle fördelas till datum så fick Jörgen frågan om han vill komma till premiären och det ville han gärna. Han sa sig vara hedrad över att få inleda säsongen. Jörgen började med att säga att ”jag har tänkt att komma ut idag”. Med detta menade han att han hade tänkt att läsa en del av sina dikter som han skrivit under åren, och som han hållit ganska så hemliga för de flesta, något han också gjorde. Det var kul och annorlunda, men väldigt trevligt. Att berättarna kan bjuda på väldigt överraskande saker är ju en del av charmen med Söndagsturerna.
Nära Stora Målen, 4 december Ingemar Nordström Till den 4 december hade det blivit ett vinterlandskap. En del snö hade förvandlat naturen vit, även att det bara var ettmycket tunt snötäcke. Temperaturen låg på nära noll grader eller något över nollan till och med. Platsen för elden var på en liten kulle helt nära Stora Målen, Boxholms ridklubbs fina anläggning. Det var ingen plats som betydde något speciellt, men det var trevligt att med Söndagstur nära Stora Målen, i de trakterna har elden aldrig förlagts tidigare. Av någon anledning var det lite färre människor än vanligt som tagit sig till elden. Jag räknade till 34 personer runt brasan, och som lyssnade på berättaren som var Ingemar Nordström. Ordföranden i bruksmusett pratade boxholmsminnen av olika slag, till exempel om planerna på flygplats på fälten vid Stora Målen.
Nära Frebyvägen och södra delen av Sättertorpasjön, 11 december
Ingrid Norén Ibland behöver man inte ta sig långt från välbekanta vägar för att hitta trevliga platser där få boxholmare varit tidigare. Jag tyckte säsongens tredje Söndagstur ägde rum på en sådan plats. Det var nära Boxholm och riktigt nära vägen mot Kvisslehult/Åsbodalen men ändå lite okänt för många. December är en månad då det jagas ganska intensivt i skogarna också och av den anledningen har jag valt att inte ha Söndagstur så långt ute i skogarna förrän senare på säsongen. Jag räknade till 42 personer runt elden denna gråa och smådisiga decembersöndag. Snön som lyste upp landskapet en vecka tidigare var borta, och temperaturen denna söndag låg på fyra plusgrader. Det låter som att vädret kan ha varit råkallt, men jag tyckte det kändes skönt i den lite mysiga skogen. Ingrid Norén var det som hade berättaruppdraget. Ingrid pratade om sin karriär som utförsåkare på skidor. Det var minnen och historier och en återblick på hur skidåkandet en gång startade fram till att cirkeln slöts då dottern Britta började jobba på Jockes alpin i Mjölby. Många dråpliga historier bjöd Ingrid på, och vi var nog många som blev ganska så imponerade.
Vid Trinnebo, Ekeby, 18 december Ida Johansson och Sanna Lönngren Att
ha ett musikaliskt inslag Ska det vara musikinslag så kan det vara bra att ha tillgång till ström, därför ställdes frågan till Mats Lönngren om Söndagsturen kunde förläggas till Trinnebo, familjen Lönngrens bostad i Ekeby och det gick bra. Och Mats har ju elektricitet i sitt hem… Mats dotter Sanna är kompis med Ida, och så kom det sig att även Sanna Lönngren var med och spelade och sjöng tillsammans med Ida. Nära 70 personer besökte Trinnebo denna milda men ganska så mulna söndag. En kanonbra siffra och klar mest för säsongen. Även tävlingen ”gissa tomten” genomfördes. Bakom tomtemunderingen dolde sig Karl-Johan Norén, och det var Leif Svensson som vann en gräddost. Ledtråden ”kartor, frågor och ord... Är typiska saker på tomtens bord” var nog till stor hjälp.
I skogen norr om Dalens förskola, 8 januari Gen Larsson Ett uppehåll två söndagar gjordes denna säsong. Juldagen och nyårsdagen inföll nämligen på söndagar. Men den 8 januari tändes åter elden, då i en härlig skog strax norr om Dalens förskola. Jul och nyår hade varit mild men denna söndag var landskapet vitt, även om snötäcket var väldigt tunt. Temperaturen låg på strax under noll grader och det var helt vindstilla, en riktigt skön vinterdag helt enkelt. Gen Larsson hade berättaruppdraget, för övrigt min skrivkollega till Länstidningen. Hon tackade ja med glädje då hon fick frågan, och jag undrar varför jag inte frågat henne tidigare… Gen pratade personligt, det vill säga om sitt liv från födelsen i Nässjö fram tills i dag som nybliven pensionär i Boxholm. Hon var riktigt kul att lyssna på, det var intressant och det blev många fniss och glada leenden bland publiken. Och publiken var relativt stor, nästan 60 personer var samlade för att lyssna på Gen.
I skogen öster om vägen mellan Alarp och Södra Börshult, 15 januari
Jens Sehlstedt Även den 15 januari var det ett tunt snötäcke, men det var inte samma snö som söndagen innan. Den försvann redan på måndagen, men sedan blev det åter kallare och även lite, lite snö. Denna vintersöndag var det minusgrader och riktigt soligt och vackert, och det var ju typiskt att Söndagsturen ägde rum i en skog dit inga solstrålar nådde. Men vädret vet man inget om när platserna utses. Men det fina vädret var säkert en stor orsak till att många lockades ut i naturen. Jag räknade till omkring 60 personer denna söndag och de fick lyssna på Jens Sehlstedt. När säsongen planerades och berättare jagades så erbjöd sig Jens att prata på en Söndagstur i vinter och på så sätt gjorde han arrangören riktigt glad. Jens är född i Boxholm men bor och jobbar numera i Jönköping och dessutom är han ordförande för Northbanks, HV71:s supporterklubb. Imponerande marscherat för den unga boxholmskillen! Jens berättade om livet i Jönköping och som till stora delar är ett liv med HV 71. Det går knappast en dag då han inte är i Kinnarps Arena och blir det så ändå så är detta en dålig dag sa han...
Vid en väderkvarn i skogen mellan Lagnebrunna och Sjögarp, 22 januari Johan Pettersson Att
placera en meterhög väderkvarn på ett berg ute i skogen är ju
mycket märkligt! Men det måste någon ha gjort för på ett berg
nära vägen mellan Sjögarp och Lagn Johan Pettersson hade berättaruppdraget, en Boxholmsbördig kille som numera bor i Norrköping, och som ju dessutom är aktuell med en musikal om Johan Biraths bok, Mordet i Stjärnesand. Just detta faktum gjorde ju att Johan Pettersson kändes som ett klockrent namn för en Söndagstur. Johan dök upp i frack, gördel och stormhatt, ett trevligt inslag mitt ute bland träden. ”Äntligen lite stil i skogen” var det någon som tyckte på Facebook… Johan pratade länge, rekordlänge faktiskt, men han gjorde det himla trivsamt och bra! Publiken fick veta hur hans intresse för teater började och om sitt första teateruppdrag, och andra saker som han har gjort under åren. Han berättade om Karl Gerhard och historien om visan "Den ökända hästen från Troja" och han läste också upp hela den texten, detta utan att titta i någon anteckning. Imponerande. Jag räknade till lite drygt 50 personer som tagit sig till berget och den mycket vackra platsen. Vädret var lite mulet och kring noll grader, kanske någon grad på plussidan till och med.
Vid Lillån nära Huru i Strålsnäs, 29 januari
Paul Håkansson Vid någon plats nära Lillån i Strålsnäs har jag länge tänkt ha en Söndagstur. Nu blev det av och jag valde en plats nära ån och precis nedanför Huru. Jag var lite rädd för att det ganska begränsade utrymmet skulle göra att det blev trångt men det var inga större problem. Jag tyckte det var en ganska skön söndag detta, även om solen inte syntes till, den doldes bakom molnen, men det var ingen vind att tala om och strax under noll grader. Rimfrost gjorde landskapet väldigt vackert. Jag räknade till omkring 55 personer runt brasan när huvudpersonen fick ordet. Och huvudperson var ju ingen mindre än Paul Håkansson. Mannen som varit yrkesofficer, landstingsråd och vd. Nu är Paul Håkansson Linköpings nya kommundirektör. Det var trevligt att knyta Paul till en Söndagstur men mycket beror ju på att han numera bor i Boxholms kommun, närmare bestämt i Brusarp, Rinna. Intill brasan vid Lillån, Strålsnäs tog Paul med publiken på en resa från Norrköping och längs den gamla landsvägen, först gamla Riksettan/E4, och sedan vidare längs vägen mot djurparken och Nävekvarn. Paul gav tips på många fina besöksmål i trakten, det vill säga andra besöksmål än djurparken. Paul kom också in på Kolmårdsmarmorn, och hans morfar bodde i ett hus i trakten och han var marmorbruksarbetare, så Paul känner ju till området väl. Publiken fick också se en bit Kolmårdsmarmor format som ett ägg.
I vacker hagmark norr om Sjögarp (Ekeby), 5 februari Kerstin Olefalk Palm
Platsen för elden var i en hagmark norr eller något nordost om Sjögarp. Det var Eric Carpholm som föreslog platsen, jag stötte på Eric i höstas då platser för Söndagsturerna rekades. Det var en riktigt trivsam plats tycker jag med god sikt åt de flesta hållen, och det hade ju varit trevligt om solen visat sig just den söndagen. Kerstin Olefalk Palm hade berättaruppdraget denna söndag. Hon var ganska så personlig, och berättade mycket om sitt liv och vad hon gjort, och jag tycker att det i princip alltid blir bra och intressant när berättarna berättar om sig själva. Publiken fick höra om Kerstins liv i Boxholm, och om sina gärningar i livet. Och så fick de också höra att det omöjliga många gånger är möjligt. Publiken var hyfsat stor tycker jag, nära 45 personer räknade jag till. I publiken fanns denna söndag en enormt meriterad orienterare nämligen Olle Nåbo. Olle blev svensk mästare i långdistans 1978 samt i stafett åren 1978, 1979 och 1980. Och så tog han silver i stafett vid VM 1978. Även hustrun Ranveig Narbuvold Nåbo är meriterad, hon tog en bronsmedalj i skidorientering 1982 för det norska landslaget.
Vid vackra stenmurar nära Sandliden, 12 februari
Therese Lindquist Vid Sandliden nära gränsen till Småland finns det 1416 meter stengärdesgård. Dessa stenmurar anlades av Peter Svensson i början av 1800-talet, och idag är dessa byggnadsverk imponerande och fascinerande att ta del av. Vi har haft Söndagstur vid stenmurarna tidigare, men det var många år sedan och den gången på den gamla landsvägen mellan Sandliden och Hester. Denna gång tändes elden nära murarna väster om Sandliden. Therese Lindquist är en glad, trelig och sportig tjej från Mosseno, i höstas blev Therese världsmästare i Mountainbike i klassen D45-49 och i disciplinen Cross Country. Jag skrev om Therese för Länstidningen och i den vevan lyckades jag knyta henne till en Söndagstur. Therese pratade om sitt idrottande, om glädjen i att idrotta och om varför hon tycker det är så kul. Vädret denna söndag mitt i februari var grått, och något under noll grader. Ett litet lager med snö fanns i skog och mark och lyste upp landskapet litegrann. Publiksiffran blir ofta lite lägre när Söndagsturen arrangeras långt från Boxholm men denna söndag kom det nära 60 personer och lyssnade på Therese. Fantastiskt bra.
Vid vackert träd mellan Lövhagen och Södra Timmerö, 19 februari Ronny ”Bula” Samuelsson
Söndagen innan sporlovet hade den gnutta snö som fanns en vecka
tidigare försvunnit. Även detta var en mulen söndag,
Vid gamla Hagebyvägen nära Björklund, 26 februari Ola Florhed
Men jag kan tänka mig att många valde att stanna hemma på grund av det mindre inbjudande vädret, men det var ändå en bit över 40 personer som valde skogen före TV-soffan. Ola Florhed hette huvudpersonen denna söndag. Han är en man från Väderstad, född 1961, och han har också en del gemensamt med min mor. Båda kommer nämligen ursprungligen från Västerlösa. Ola har sysslat med lite av varje genom åren, något som han pratade om vid denna Söndagstur. Han är inte rädd för att prova det mesta själv i stället för att ta hjälp av någon annan. Han har ett musikintresse och det är en anledning till att driva en musikaffär i Väderstad. Han tycker läget för butiken är perfekt, mitt emellan Göteborg och Stockholm och han menar att det är lätt att stanna till för ett besök i samband med en resa förbi. Så enkelt att svänga intill för ett besök hade det ju inte varit om butiken legat på Kungsgatan i Stockholm menar Ola... Det blev en kul och underhållande stund i skogen, ungefär som vanligt vid vinterns Söndagsturer med andra ord. Som avslutning tog Ola Florhed fram sitt mycket manliga instrument och spelade och sjöng en sång. Instrumentet var en rosa Ukulele...
Vacker skog mellan Norra Kvisslehult och Freby, 5 mars Ann-Sofie Johansson
Torpruinen Rensberg, 12 mars Johan Birath
Johan höll på i nästan 50 minuter, men det kändes aldrig långrandigt och jag tror ingen frös, temperaturen var ju behaglig. När Johan var klar var det bara för mig att tacka för den gångna säsongen. Många stannade kvar en bra stund efteråt och plockade fram korv som grillades över elden.
Till sist... Ännu en vinter har gått i en rasande fart, och är man inte så förtjust i vinter så är väl detta positivt. Nackdelen är ju att man bli äldre och äldre... Jo, jag är glad att vi har fyra årstider och inte vore våren så härlig om vi inte just tagit igenom oss en lång vinter. Det har varit en fantastiskt smidig vinter för att arrangera Söndagsturer. Det har varit extremt lite nederbörd och väldigt torrt i markerna. Lättframkomligt med andra ord. Blåsigt har det inte heller varit, det kan det ju annars ofta vara när det är milt. Intresset för Söndagsturerna har varit bra även denna vintern, även om det är ett tag sedan vi hade en jätteuppslutning vid elden någon söndag. Men flera gånger i vinter har det varit en publik på runt 60 personer, och det är ju jättebra! Det är en del pyssel med Söndagsturerna även under säsongen, även om det rullar på ungefär av sig självt vecka efter vecka. Men referat ska ju skrivas, det ska fotograferas, spelas in en ljudupptagning och allt ska ut på hemsidan. Även ett litet välkomsttal ska ju göras och allt detta kan faktiskt bli ett stressmoment. Dessutom blir man låst, jag vill ju vara hemma varje söndag för att kunna ordna med det uppräknade. Samtidigt är det ju kul och tacksamt med Söndagsturerna, men nu släpper jag och Ann-Sofie detta ett tag och så får vi senare under året hur vi gör kommande vinter. Det tar emot att tänka på en kommande säsong, men jag tror det skulle kännas tomt nästa vinter att inte ha en Söndagsturer att ta sig till under söndagarna. Men nu längtar vi ut med husvagnen. Allra först blir det dock en avkopplande helg på ett hotell i Lund. Många utflykter och mindre resor lär det bli under året eftersom jag fått en beställning på många artiklar till Husvagn & Camping. Det blir kul! Till sist ett tack till alla inblandade i Söndagsturerna och till er publik. Utan intresset från er skulle vi inte hålla på med detta. Är ni sugna på en fortsättning så kanske vi är tillbaka den 26 november, vi får se. Tack för i år!
|
Så
kom februari och återigen var landskapet täckt av ett tunt lager
med snö. Denna söndag var vädret grått och med en temperatur
nära nollan, alltså ungefär så som det varit vid många av
vinterns Söndagsturer.
men ändå en
behaglig dag med flera plusgrader. Elden tändes intill den stora
fina ek som växer ganska nära vägen som går mot Andersbo och
Laxberg. Det är en knapp kilometer sydväst om Södra Timmerö. Det
var en bra plats för en Söndagstur då det fanns rejält med plats
för parkering och ett imponerande träd som det var trevligt att
få se på närmare håll.
Kanske var det säsongens tristaste väder i samband med
Söndagsturen intill den gamla Hagebyvägen. Det var en grå dag,
och vindrutetorkarna fick slå ett och annat slag på väg till
skogen, men väl på plats så upptäckte ju alla att det var en
behaglig dag när man väl var på plats vid brasan. Det var alltså
inget regn som störde och det var ju flera plusgrader. 
Vasaloppet på TV och till råga på allt drog ett snöoväder in
över våra trakter under natten innan den näst sista Söndagsturen.
Känslan var därför att det skulle komma lite folk till elden
denna söndag, och så blev det. Vi var 12 personer kring elden
och jag tror att vi aldrig haft en så liten publik. Men de som
föredrog inomhusvärmen i stället för skogen vet nog inte vad de
gick miste om. Jag tycker att detta blev en av de mysigaste
Söndagsturer vi haft, det var enormt vackert i den snöiga
skogen. Platsen passade perfekt när vädret var som det var, en
trolsk lite äldre skog och en stor gran blev som ett parasoll
över besökarna. 
Den
andra söndagen i mars var det ett betydligt trevligare väder än
vad det var den första söndagen i mars. Denna söndag kändes det
som vår i luften, och många hade tagit sig ut till de djupa
skogarna för att lyssna på Johan Birath som även denna säsongen
var avslutningsberättare. Solen kanske inte strålade från en
knallblå himmel, men den visade sig i alla fall till och från
bakom molnslöjorna. Elden tändes vid Rensberg, en plats vi var
vid med elden 12 år tidigare, nämligen den 23 januari 2005. Det
är ett före detta litet torp som legat alldeles intill
Centralvägen, även om den vägen inte fanns större delen av tiden
då torpet fanns. Parkeringsmöjligheterna var ju inte jättebra,
men det löste sig och vägen är ju hyfsat bred vid platsen. Det
kom omkring 60 personer till Rensberg denna vackra vårdag och
säsongsavslutning, kanske drygt 60 personer till och med. Johan
Biraths berättarämne denna söndag handlade om gamla byggnader
och ruiner, och det var mycket intressantare än vad det låter,
så är det ju alltid när det är Johan som berättar något.