Torpruinen Rensberg

Det har varit en bra vinter för en Söndagstursarrangör. Temperaturen har oftast legat nära noll grader, det har aldrig varit regn eller blåst värt att nämna och i princip ingen snö heller. Ett tunt snötäcke har prytt naturen vissa söndagar men inte mer än så. Men när mars månad kom, då kom också vintern! Den näst sista Söndagsturen blev riktigt snöig och snöandet fortsatte, så snart hade vi ett snödjup på runt två decimeter. Det kändes ju ganska trist, och jag tror att de flesta snökramare också tyckte det var ganska onödigt när nu inte snön kommit tidigare. Nåja, det blev mildare väder igen framåt torsdag i den gångna veckan så snön sjönk ihop, och vi bjöds också på en riktigt vacker lördag och även en vacker söndag.

Johan Birath fick avsluta även denna säsongen med Söndagsturer. Johan har haft berättaruppdraget många gånger och ett tag fick han uppdraget två gånger varje vinter. Numera brukar han få ta på västen endast vid den avslutande Söndagsturen. Detta var den femte gången som Johan fick vara avslutningsberättare. Många gånger har vi kunnat lyssna på Johan i ett ljuvligt vårväder, och det har varit trevligt att se Birathen som ett vårtecken.

Denna gången fick han ta sig långt ut i naturen, närmare bestämt till ruinen efter Rensberg strax söder om Brännbålskärr. Där har vi tänt elden en gång tidigare, men då kallade vi inte arrangemangen för Söndagsturer utan för torpturer. Datumet var den 23 januari 2005.

Rensberg var nybygge 1874. Familjen som var de första som bodde i Rensberg var Carl Fredrik Rehnstedt, född 16 januari 1846 i Mjölby. Hustrun hette Johanna Rehndal och hon var född i Ekeby den 26 november 1850. Paret hade gift sig den 30 maj 1873. De hade med sig en dotter till Rensberg, Hulda Amanda född den 13 september 1873 i Rinna. Familjen blev inte så långvariga i Rensberg för redan 1880 emigrerade de till Norra Amerika. Nästa familj i Rensberg var Karl Johan Andersson och Anna Lisa Persdotter samt deras tre söner födda under 1870-talet. De flyttade till Rensberg från Löjtnantsmossen.

Den sista som bodde i Rensberg var arrendatorsänkan Selma Wilhelmina Jakobsson (f. Svensson) född 15 december 1884. Hon blev änka den 18 januari 1937 efter Karl Johan Jakobsson, de bodde då i Kullfällemossen i Rinna, och därifrån flyttade hon 1946 till Rensberg tillsammans med tre söner, de var födda 1918, 1920 och 1924. De lämnade Rensberg den 4 augusti 1946 och därefter fick aldrig Rensberg någon ny hyresgäst.

Enligt "Kalle i Långliden plockades Rensberg ner och virket användes till en ny stuga som uppfördes utanför Göteborg.

Som sagt, Johan Birath hade berättaruppdraget, och han kom i god tid i sällskap med sin kusin Gorren Karlsson. "Vad gör man nu?" var Johans kommentar då han precis anlänt, och han syftade på att han var på plats så tidigt... Nåja, det var ett riktigt trevligt väder så det gick ingen nöd på Johan. Solen visade sig emellanåt bakom ganska tunna molnslöjor, riktigt trevligt. Många hade tagit sig till Allmänningens tassemarker denna marssöndag, publiken låg på omkring 60 personer, kanske något över 60 till och med. Kenth Edin, Mia Lindberg och Liv Örnvall var ute och sprang och fick vätska vid Rensberg.

Johan sa att han den senaste veckan funderat på vad han skulle prata om, han har ju betat av ganska många ämnen vid det här laget. Tanken var att han skulle hålla sig till kvinnans ställning och en tillbakablick på detta med tanke på att det var kvinnodagen häromdagen, men i torsdags fick han höra talas om hur katastrofdåligt skicket är på Boxholms kyrkas och då bestämde han sig för att prata om byggnadsverk och detta ur ett historiskt perspektiv. Johan har det senaste året besökt många östgötska ruiner och platser efter borgar och liknande, tanken är att det ska bli en bok om detta så ämnesvalet var ju väldigt passande. Och som alltid kan ju Johan fängsla lyssnaren och göra i princip vilket ämne som helst intressant. Ibland halkar in på något sidospår och får publiken att brista ut i fniss eller skratt.

Det finns en inspelning av Johan, länk nedan, lyssna gärna!

 

Därmed är Söndagsturerna slut för denna säsongen. Det känns bra att vi lyckats genomföra ännu en säsongen med "turer", och att det rullat på så himla smidigt, och det gör det ju gärna när vädret är drägligt och om ett bra förarbete är gjort. Med bra förarbete menar jag att bra berättare är utsedda och att lämpliga platser har valts. Och berättarna är verkligen värda all beröm som tänkas kan, de har verkligen varit SÅ intressanta allihopa!!

Undertecknad med Ann-Sofie tackar för alla som hjälpt till att ro säsongen i land (t.ex, eld, vägvisnings- och vätskeansvariga som hämtas från Boxholms OK:s led), all publik och alla berättare förstås.

Jag och Ann-Sofie kommer släppa tanken på Söndagsturer nu. Närmast ser vi fram mot en avkopplande hotellhelg i Lund och ganska snart blir det en resa till Budapest. Vi ska njuta av våren också och av den annalkande värmen, för det kommer bli varmare, helt säkert! Och så längtar vi självklart ut med vår husvagn! Och när vi i sommar sitter och myser i vagnen så kan det ju hända att vi börjar fundera på en kommande säsong med Söndagsturer. Vi har inte tagit något beslut om nästa vinter men just nu känns det jobbigt att tänka på en ny säsong så vi får se, det är dumt att lova något.

Men som sagt, tack för denna säsongen!

 

 

Klas

Se bilder från Söndagsturen vid torpruinen Rensberg

Lyssna på Johan Birath (längd: 49:48)