|
Söndagsturerna säsongen 2015-2016 är nu genomförda En rekordlång Söndagsturssäsong Dammluckor i Lillån, nära Södra Timmerö, 29 november 2015 Rolf Båvius Det var den 16 decem Den första elden säsongen 2015-2016 tändes den 29 november och platsen var vid dammluckorna i Lillån. En vacker plats där det ganska så nyligen gjorts en fiskväg förbi dammen, vilket ska underlätta för fiskar att ta sig vidare in i Lillån. Det är alltid trevligt att i samband med Söndagsturerna visa upp de sevärdheter som finns, och denna nyhet passade därför utmärkt som en plats för elden. Förra säsongen ställde Rolf Båvius upp och pratade en söndag, och till denna säsongen fick han frågan om han ville återkomma och det tackade han ja till. Rolf drog minnen och berättelser ur sitt händelserika liv, och knappt 50 personer kom till brasan denna premiärsöndag. En kanonsiffra för att vara en premiär. Ändå var inte vädret det bästa. Det var en ganska grå dag, och faktum är att det kom en del regn under Rolfs föredrag också.
Idas stig, intill Svartån nära Svartåvallen,
6 december 2015 Thorbjörn Andersson Det är nog ganska få boxholmare som känner till den vackra stigen som går fram mellan Bruksfallet och Svartåvallen, alldeles intill Svartån. Stigen har inte funnits så jättelänge, och den kallas för Idas stig namngiven efter Ida som var initiativtagare till stigen. Intill stigen förlades säsongens andra söndagstur. Det var inte helt lätt att hitta en rymlig yta för en Söndagstur intill stigen, men efter att en tid innan ”turen” ha buskat ur en plats så fungerade det bra. Omkring 50 personer kom till Idas stig denna milda (11-12 plusgrader) men ganska blåsiga söndag, ungefär lika många som söndagen innan alltså. Berättaransvaret hade Thorbjörn Andersson, en boxholmskille som dock bor i Mjölby numera. Thorbjörns berättarämne var vättar, troll, skogsrå, näcken och liknande figurer, alltså sådant som människor på fullt allvar trodde på förr i tiden.
Nära husen Gläntan vid Hester, 13 december 2015 Robert Carlin
Luciadagen var en ganska kylig söndag. Det var en frostbiten morgon, vilket gjorde landskapet vackert, och lite vitt. Publiken denna söndag låg på ungefär samma antal som tidigare söndagar, nämligen nånstans mellan 45 och 50 personer. De kunde ta del av en lite småfestlig och väldigt pratsam person, det vill säga Robert Carlin. Hans berättarämne var nog lite otippat, det handlade nämligen om Amerikas presidenter, om deras fruar och historier kring dessa. Man vet aldrig vad man kan få höra när det är Söndagstur…
Hybbeln (Ekeby), 20 december 2015 Stefan Vedeja
Rätt svar var Marianne Holmbom, något som Anna Nylund svarat, så hon fick bära hem vinsten, en gräddost.
Skoghill, nära före detta kolonilotterna, 27 december 2015 Ann-Sofie Johansson
Skogen hette
tidigare
torpet som ligger norr om
bostadsområdet Dalen. Idag ligger det en stor villa på platsen,
och namnet
Gröndalen (gamla Hagebyvägen),
3 december 2016 Jan Holmbom Det blev nytt år men Söndagsturerna rullade vidare. Denna gång nordväst från Boxholm räknat, nämligen till Gröndalen som ligger utefter den gamla Hagebyvägen. Där ordnade Eddy Rosenlöf med brasan, han har ju sin dotter Ida i Gröndalen, gift med Christer Dufmats. Elden tände han på en liten kulle belägen strax intill den moderna villan. Landskapet hade nu blivit vintrigt, men det var en vacker första söndag år 2016. Någonstans mellan 45-50 personer hade tagit sig ut i vinterlandskapet för att ta sig till Göndalen och lyssna på berättare Jan Holmbom. Janne är en suverän talare, en dröm att anlita som berättare på Söndagsturerna, han har ju haft uppdraget ett par gånger tidigare. Hans ämne denna gång var förändring och utveckling, och det kan ju låta lite tungt men det var kryddat med en hel del humor. Intressant och tankeväckande, helt klart!
Kvarnruin och tre stycken kostverk vid lillån, 10 januari 2016 Håkan Gustafsson
Besökarna vid denna Söndagstur, som var nästan 50 personer till antalet, kunde givetvis ta del av dessa konstverk, även om något av dem var översnöat och svårt att komma intill. Publiken kunde också ta del av berättaren denna söndag, och det kom ju att bli Håkan Gustafsson, det blev ju så efter bytet med Robert Carlin. Håkan pratade en del om sitt liv, men framförallt om sitt orienterarliv. Han berättade om hur han kom att fastna för orienteringen under uppväxten i torpet Berglund, om hur han började springa för Boxholms OK och om sin satsning för att bli bäst. Det var många dråpliga historier som inträffade under den tiden, och som publiken fick ta del av. Det var en skön och riktigt vacker vinterdag som inramade landskapet och den brasa som Håkan också hade ansvar för.
Strålsnäs, fotbollsplanen, 17 januari 2016
Jörgen Auer Ingemarsvallen i Strålsnäs är nog bekant för de flesta, men den andra fotbollsplanen som Strålsnäs förfogar över och som lär gå under benämningen B-planen är nog inte lika bekant för allmänheten. Kanske är det mest Strålsnäsbor som känner till att det ligger en fotbollsplan till vänster uppe på höjderna ungefär vid infarten till Strålsnäs från Boxholmshållet. Där förlades i alla fall en Söndagstur och Jörgen Auer bad själv om att få ha berättaruppdraget just där. Jörgen kunde vi lyssna på förra säsongen, och eftersom vi fick veta att han gärna ställde upp igen så fick han en förfrågan om att återkomma. Berättarämnet handlade till stor del om fotboll, om IFK Norrköping och deras stjärnor som lirade på Idrottsparken när Jörgen var en liten grabb. De flesta av dessa stjärnor har Jörgen mött och han berättade bland annat om dessa möten. Det var en kall söndag detta, omkring minus åtta grader, men ändå kom det kring 60 personer till B-planen i Strålsnäs denna förmiddag.
Gravfält i Lagnebrunnahagen, 24 januari 2016 Andreas Schander
Ett tredje skäl för det stora intresset för denna Söndagstur kan ju vara Andreas Schander, berättarpersonen. Andreas pratade om sig själv, om sin väg från en otroligt slö högstadieelev och en festande ungdom, till en studerande målmedveten person som blev journalist och nu jobbar som presschef på VTI. Och som sprungit maraton! Många berömmande ord hördes och folk skrev på Facebook: ”Vilken härlig kille!”
Torpruin Källstugan, 31 januari 2016
Inger Rosenberg Säsongens tionde Söndagstur genomfördes vid ruinen efter Källstugan, torpet som en gång låg intill vägen mitt emellan Brokulla/Kröcklekulla och Norra Börshult/Tolhemsbron. Snön var nu borta, temperaturen låg på strax över noll grader, perfekt väder tycker en söndagstursarrangör. Vid Källstugan har elden aldrig brunnit tidigare, även om vi varit i närheten. Publiktillströmningen brukar vara lägre när vi är långt från samhället, men faktum är att drygt 50 personer dök upp denna söndag. Fantastiskt! De kunde dessutom få ta del av en fantastisk historia av Inger Rosenberg. Inger är en göteborgskvinna, men som sedan en ganska så kort tid tillbaka bor i Sommen och i det gamla järnvägshotellet. Det är kul med premiärberättare, och det är ju extra kul när det blir så bra dessutom. Inger berättade om en resa som hon och en kompis företog i ungdomen, det var kring år 1974. Resan gick till Grekland, Istanbul (och vidare genom Turkiet), Persien, Indien, Sri Lanka med mera, och hon återgav historien på ett väldigt trevligt och underhållande sätt. Underbart!
På Kullebovägen, allmänningen, 7 februari 2016 Madeleine Håkansson
Strax väster om Öringe, 14 februari 2016 Lillemor Persson Strax väster om Öringe och intill vägen mot Ekeby och strax norr om densamma finns det en markant höjd. På den höjdenförlades den tolfte Söndagsturen för säsongen. Det är en sån där plats man knappast besöker om man inte har en anledning till det, men en Söndagstur är förstås en utmärkt anledning. Det vackra vädret höll i sig även över denna söndag. Det var några plusgrader och solen skymtade så det kändes riktigt skönt att ta sig ut i naturen. Och det var det många som gjorde, jag räknade till omkring 60 personer i publiken. De kunde också njuta av huvudpersonen, det vill säga berättare Lillemor Persson. Fast berättare är kanske inte rätt ord i detta fall, för Lillemor såväl pratade, läste dikter och sjöng sånger för publiken. Ämnet var också östgötska, och Lillemor bjöd verkligen på sig själv. Hon var helt strålande!
På kullen mellan järnvägen och Vänner emellan, 21 februari 2016 Mikael Lüddeckens Persson
Gröna Dalen,
28 februari 2016 Ann Bark Under åren med Torp- och Söndagstur har elden aldrig brunnit nära Gröna Dalen. Visst, Söndagsturer har förlagts på många platser i närheten, men den 28 februari brann elden så att Gröna Dalen fanns inom synhåll. Torpet Gröna Dalen byggdes år 1839, även om den nuvarande stugan är av betydligt senare datum. Detta var en solig och vacker söndag, men plötsligt hade vintern slagit tillbaka, så landskapet var åter igen till stor del dolt av ett snötäcke, om än ganska så tunt sådant. Temperaturen låg mestadels på plussidan i slutet av februari, men nätterna var kalla. Ann Bark hette berättaren vid Gröna Dalen, och hon tog med besökarna till en helt annan ”värld”, nämligen till det militära. Ann jobbar normalt på sjukhuset i Linköping, men hon är också väldigt engagerad inom hemvärnet. Och på sin fritid är Ann stabsgruppchef inom hemvärnet samt utbildningsansvarig inom Östgöta-Tjust lottakår, och det var detta som präglade hennes berättande. Omkring 45 personer tog sig till Gröna Dalen denna söndag för att lyssna på Ann, men jag tycker att fler borde tagit sig dit i det vackra vädret.
Ruinen efter gården Freby, 6 mars 2016 Ann-Sofie Johansson (ersatte Ulf Eriksson som blivit sjuk)
Ulf Eriksson var tänkt som den
nionde premiärberättaren denna säsongen, men så blev det aldrig.
När jag kollade med Ulf någon dag innan Söndagsturen fick jag
klart för
Intill vägen väster om Johannesberg Fjättmunna, 13 mars 2016 Johan Birath
Så har vi nåt till den 13 mars,
och Söndagstur nummer sexton för säsongen. Det är rekordmånga,
aldrig har så många Johan Birath är Föreningen Krafttagets ordförande, och det innebär att han är ett självklart namn som berättare varje säsong. De senaste åren har jag satt honom som avslutare, och detta var femte gången i rad som hans namn stått sist i programmet. När Johan visar sig i naturen så är våren här. Nu var väl inte vädret så där riktigt vårlikt denna söndag som det kan vara ibland denna tiden på året, men å andra sidan har vi varit med om kallt vinterväder avslutningssöndagen också. Johan Birath höll det överlägset längsta berättandet denna säsongen, i nästan en timma höll han på. Men han är ju oerhört fascinerande att lyssna på, det blir ju både lärorikt och kul! Denna gången pratade han om vår regentlängd, alltså om våra kungar och han började med Gustaf Vasa och pratade om alla kungar därefter fram till våra dagar! Ett 60-tal dök upp i skogen för att lyssna på Johan. Kul att han tillät inspelning också, det går alltså att lyssna även på Johan Biraths berättande från skogen, alla personer som pratat i vinter har spelats in.
Till sist...
Det känns så himla skönt att även
denna säsong med Söndagsturer nu är i hamn. Säsongen blev ju extra
lång, och det är en hel del pyssel och saker att tänka på
medan veckorna rullar på. Välkomsthälsning, referat till
hemsidan, Men vi som arrangerar vill också sprida en massa tack! Nämligen till alla duktiga berättare, till alla eld- vätske- och vägvisningsansvariga och till alla er som kommit på en eller flera Söndagsturer!. Och tänk, konceptet Söndagsturer har blivit spritt i alla delar av landet. Undertecknad skriver för tidningen "Allt om Husvagn & Camping" och i marsnumret 2016 finns det med en artikel om Söndagsturerna. Jag har förstås skrivit den själv, men det gjordes på uppmaning av chefredaktör Ulla Carle som kände till att vi arrangerar detta, och Söndagsturerna har fascinerat henne mycket! Klicka här för att läsa artikeln. Men som sagt, nu är det skönt att säsongen är över. Och att våren är här!! Att i princip hela tiden gå omkring och tänka på nästa söndag blir till slut lite småjobbigt, även om minnet över den jobbiga biten brukar släppa framåt sommaren. Nu får det bli tipspromenader då det passar. Och husvagnsutfärder! Det ska också bli en resa till Bornholm i maj, och tidigare än så blir det en hotellhelg i Karlshamn. Då ska jag och Ann-Sofie njuta av den ”nya” helgfriheten… Och angående nästa vinter… Vi får se! Men det är väl troligt att när sommaren börjar gå mot sitt slut så börjar lusten och tankarna på en ny Söndagsturssäsong att gro igen, men det är dumt att lova något just nu. Vi hörs!
|
ber
2001 som den första Torpturen ägde rum. Det innebär att vi nu
har genomfört femton säsonger med eldar i skogen dit vi
välkomnat allmänheten, Torpturer de fem fösta säsongerna,
därefter Söndagsturer.
Den
13 december skulle Håkan Gustafsson ha haft berättaruppdraget,
detta enligt ursprungsprogrammet. Men Robert Carlin, en
pensionerad präst och som skulle ha berättaruppdraget den 10
januari, meddelade i början av december att han inte kunde komma
till skogen den 10 januari. Han gav ett par andra tänkbara
datum, men då fick vi göra ett byte om det skulle fungera. Och
så blev det, Robert och Håkan Gustafsson bytte datum med
varandra. Platsen som jag valt till den 13 december var vid de
relativt nyuppförda villorna (två stycken) som uppförts en bit
uppe i skogen strax innan Hester. Många känner nog inte till att
där finns två moderna hus, därför tyckte jag det passade med en
Söndagstur vid platsen.
Det
har blivit tradition att bjuda på julstämning vid Söndagsturen
närmast innan jul. Mia & Ann-Sofie har bjudit på julsånger tre
säsonger på rad, men till denna säsongen funderade vi på om vi
kunde variera oss med något annat. Frågan gick därför till
Stefan Vedeja, alltså om han kunde framföra några julmelodier
intill elden. Och svaret blev ett ”ja”. Vi ordnade också leken
”gissa tomten”. En utklädd tomte gick omkring bland publiken och
det gällde att gissa vem som fanns under tomtemunderingen. En
ledtråd var detta rim: I Norrland såg tomten dagens ljus. Sen
levde tomten i Stockholms brus. I Boxholm vår tomte nu håller té.
Tittar du noga, kan du nog se vem det e...
är
numera Skoghill, och namnändringen bör ha gjorts på 30- eller
40-talet. Orsaken till namnändringen är ovisst. I ängsmarken
innan Skoghill genomfördes i alla fall säsongens femte
Söndagstur, och omkring 50 personer dök upp vid den värmande och
goa brasan. Vintern slog plötsligt till, ganska överraskande
faktiskt, och det snöade ganska ymnigt denna söndagsförmiddag.
Ann-Sofie Johansson hade berättaruppdraget, men det dröjde en
stund innan hon kunde köra igång. Precis under välkomsthälsandet
föll en person ihop och ambulans fick tillkallas. Personen var
kontaktbar hela tiden, men långt ifrån klar i tanken, men dess
bättre gick allt bra och hon kunde komma hem igen samma kväll.
Ann-Sofie pratade ”ordspaning”, som vanligt väldigt intressant
och underhållande, men tack vare det lite kyliga vädret och den
sena starten kortade hon ner berättandet något.
Vid
kvarnruinen som ligger vid Lillån och intill vägen mot Norra
Kvisslehult har vi haft Söndagstur tidigare. Nu återkom vi till
ungefär samma plats, och det berodde på att jag fått veta att
det fanns konstverk vid platsen. Tre egendomliga, men vackra
konstverk finns det i området, och mannen bakom dessa är Ulf
Karlsson.
Var
den 17 januari en kall söndag så var det betydligt mildare
söndagen därpå. Just den söndagen svepte mildluften in över
södra Sverige och det blev ett par plusgrader. Kanske var detta
orsaken till det stora intresset, för kring 70 personer dök upp
i Lagnebrunnahagen där elden brann. Tja, kanske var platsen en
orsak till intresset också. Elden brann ju strax intill gamla
gravar, och som är ett bevis på att människor levt på platsen
redan under bronsåldern.
Vissa
platser för Söndagsturen känns bättre än andra. På Kullebovägen,
belägen på allmänningen väster om Boxholm brann säsongens elfte
eld, och då fick jag beröm för val av plats. Och visst, det var
en vacker gräsbevuxen skogsväg, lätt att promenera fram på, och
en mysig storskog. Platserna för brasan behöver inte vara så
krångliga att nå. Trots att almanackan endast visade 7 februari
så kändes denna söndag som en vårdag. Solen visade sig fram på
dagen, och temperaturen låg på 7-8 plusgrader. Det gjorde att
många ville ut i skogen, och jag räknade till nästan 60 personer
i publiken. De hade förstås också tagit sig till skogen för att
lyssna på berättaren och som denna söndag var Madeleine
Håkansson. Hon skulle ha haft berättaruppdraget förra säsongen
egentligen, men då blev hon sjuk. Då hette hon dessutom Ögren i
efternamn, hon har alltså gift sig sedan dess, och mannen är
kanske inte helt obekant, Paul Håkansson heter han. Madeleine är
chef på Apoteket i Boxholm, så det var kanske inte helt
förvånande att Madeleines berättarämne blev smärta. Vi fick veta
det mesta om smärta och om olika sorters smärta, och Madeleine
berättade om ämnet på ett intressant och lättförståeligt sätt.
Lillemor
Persson var huvudperson den 14 februari, och söndagen därpå var
det dags för Lillemors son att ta på sig högtalarvästen, det
vill säga Mikael Lüddeckens Persson. Vi kunde lyssna till Mikael
också den förra säsongen, då pratade han om miljön nere vid
bruksområdet, nämligen om till exempel byggnader och fabriker
som legat i området. Nu gjorde han i princip samma sak, men om
området vid Förstan, det vill säga om det som idag är Boxholms
centrum. För att kunna göra detta förlades elden till den kulle
som är belägen mellan järnvägen och Boxholms centrum. Det var en
lite gråkall söndag, och vinden friskade i ganska obehagligt på
kullen. Men lite drygt 60 personer kom ändå för att lyssna på
Mikael. Och Mikael pratade och berättade om Förstans historia
utan att titta i några anteckningar. Årtal och annan fakta
plockade han direkt ur minnet. Imponerande!
Torp- eller Söndagsturer genomförts under en säsong. Men jag
tycker det är lagom att starta första advent, och sluta den
andra söndagen i mars, och då blev det sexton ”turer” i år.
Ingen Söndag behövde hoppas över på grund av
helgdagar, och år 2015 hade dessutom 53 veckor.
fotograferande, ljudupptagning och saker som ska med till skogen
som kartor, stämpel, högtalarvästen och osten. Helt avslappnad
är man inte som arrangör när man tar sig till en Söndagstur. Man blir ju lite
upplåst sexton söndagar i rad också, jag vill gärna alltid vara
med så det kan bli referat, bilder och inspelning till hemsidan.
Men en sak måste poängteras, och det är att mitt i allt pyssel
är det ju roligt att jobba med Söndagsturerna. Och det
beror ju främst på den underbara publiken, och att så många
gillar att komma till eldarna i Boxholms skogar! Utan det stora
intresset hade vi nog lagt av för länge sen. När en säsong är
över så förstår vi verkligen hur uppskattade Söndagsturerna
är. Många kommer fram och tackar och även gåvor har vi
fått. Tack för det!!