Strax väster om Öringe

Det är mitten av februari, och nu kan man väl säga att slutspurten för säsongens Söndagsturer har börjat. Den tolfte ”turen” för säsongen är ju nu avklarad. I bilen på väg hem förra söndagen så kommenterade min mor just detta faktum att veckorna går så rysligt fort. ”Det kändes ju oändligt långt fram med 16 Söndagsturer” kommenterade hon. Men nu återstår alltså bara fyra stycken.

Den tolfte elden för säsongen kom att tändas vid Öringe. Det var Mats Lönngren som hade elduppdraget denna söndag, det var första gången för honom. De olika eldarna är ju alla värda en stor eloge. Eller de är ju inte bara eldare, för de står som ”eld- vätske- och vägvisningsansvariga”, och dessa personer kommer från Boxholms OK:s led. Ni kan se alla namnen på sidan ”torp- och söndagsturer”. Till i år har en del nya personer fått uppdraget och som inte haft uppgiften tidigare. Eller i alla fall inte på många år. Och de personerna är Mats Lönngren, Jan Lindgren och Karl-Johan Norén.
I trakten av Öringe har vi haft ett flertal Söndagsturer, men vi har varit på lite olika platser genom åren. När jag i höstas rekognoserade i området så hade jag en fundering på att förlägga elden nära hällkistan vid Öringe, men jag tyckte det var för bökigt att ta sig dit. Men så fick jag se den markanta höjden intill vägen mot Ekeby, och så tänkte jag att där kan vi väl vara! Och så blev det! Det är väl ingen svindlande utsikt uppifrån höjden, men visst får man hyfsad sikt åt omgivningarna från denna plats. Där inte träden är i vägen i alla fall. Jag tycker att höjden är en sån där plats man knappast tar sig till om man inte har en särskild anledning till det, och en Söndagstur kan ju vara en bra anledning.

Detta var en riktigt vacker februarisöndag, kanske exakt så som många vill att det ska vara i februari. Himlen var väl visserligen inte knallblå, men solen skymtade bakom molnen och molnslöjorna, och det kändes riktigt skönt i gläntan på den lilla kullen. Temperaturen låg på några få minusgrader, och det var helt vindstilla. Kändes det som i alla fall.

Lillemor Persson hade berättaruppdraget denna söndag. Hon är ett känt ansikte för många boxholmare, till exempel eftersom hon innan pensionen var aktivitetssamordnare på Bjursdalen. Men även efter pensionen har hon fortsatt att underhålla emellanåt, och hon kör en kurs på servicehuset, nämligen i Östgötska! Fast kurs låter kanske lite pretentiöst, snarare är det träffar där östgötska ord och uttryck ventileras. Och att ämnet skulle bli östgötska vid Lillemors Söndagstur var ju därför ganska väntat. Men dialekter är ju ett tacksamt ämne att prata om, det intresserar verkligen många! Lillemors föredrag i skogen denna söndag var fullkomligt strålande. Hon bjöd verkligen på sig själv! Hon sjöng visor, mestadels på östgötska, och läste dikter. Helt underbart! Jag tycker ni ska ta och lyssna på Lillemors skogsföredrag via länken nedan, om ni inte var med i skogan.

Det var inte lätt att räkna alla besökare vid denna Söndagstur där de stod lite ihoptryckta i den lilla gläntan, men kring 60 personer kom jag fram till att det var i publiken. Löparna såg jag bara en skymt av, men jag kan omöjligt avgöra hur många de var.

Arrangemangen Söndagsturer är nog något unikt, jag vet i alla fall ingen annanstans där något liknande arrangeras. Jag har pratat om Söndagsturerna vid ett par kulturarvsdagar i Östergötland och publiken verkar då ha fascinerats av arrangemangen. Jag är ju också skribent för Länstidningen Östergötland, och självklart har jag i den tidningen passat på att skriva om Söndagsturerna, ett flertal artiklar har det blivit. Sedan ett år tillbaka så skriver jag också för tidskriften Husvagn & Camping, det blev flera artiklar för den tidningen under 2015. Husvagn & Campings chefredaktör, Ulla Carle, känner till mitt arbete med Söndagsturerna, och arrangemangen har intresserat Ulla mycket! I början av februari kom ett mail från Ulla Carle. Hon hade fått en lucka i marsnumret av tidningen som behövde fyllas så hon skrev så här till mig: Det är väl inte möjligen så att ni har nån liten resa på gång, som skulle kunna resultera i vintriga bilder och cirka 8 000 tecken…
Efter en del resonerande så föreslog Ulla Carle att jag kanske kunde skriva om Söndagsturerna. Jag blev förstås förvånad, men Ulla hade fått läsa artikeln från Länstidningen där jag skrivit om Söndagsturerna, och när jag själv funderade på saken så tänkte jag att ”varför inte”. Ulla Carle svarade:
Jamen jag tycker att Söndagsturerna är klockrent! Jag njöt väldigt när jag läste det du skickade mig tidigare, kände att detta är något jag själv gärna skulle vara med om.
Artikel och bilder har jag skickat till Husvagn & Camping och i mars kommer resultatet i tidningen. Husvagn & Camping har en upplaga på 24300 tidningar och en räckvidd på 137000 personer, spritt över hela landet förstås, så därmed kommer konceptet Söndagsturer bli känt över hela riket!


Den 21 februari är det dags för nästa Söndagstur. Berättaruppdraget då har Mikael Lüddeckens Persson. Mikael kunde vi lyssna på förra säsongen, den gången vid den före detta tvättstugan och det gamla stallet i Boxholms tätort. När vi frågade honom om han kunde tänka sig att prata en söndag även denna säsong så hade han ett önskemål, och det var att platsen för elden blev på kullen mellan järnvägen och Vänner emellan. Och detta önskemål gick vi givetvis till mötes!

Jag tror inte jag behöver förklara platsen mer än så. Tar ni er till bron över järnvägen (mot Malexander) så ser ni snart platsen för Söndagsturen.

Jag kan tillägga att Mikael Lüddeckens Perssons mamma heter Lillemor Persson!!

VÄLKOMNA!

Klas

Se bilder från Söndagsturen väster om Öringe

Lyssna på Lillemor Persson (längd: 33:52)