Som jag skrivit många gånger tidigare så är det en strävan att söndagsturselden ska brinna i alla riktningar om Boxholms tätort, och jag tycker att variationen varit ganska så bra genom åren. Samtidigt är det trevligt om det är en vacker plats, och är det någon form av sevärdhet så är det ytterligare en bonus. Rakt söder ut från Boxholm hittar vi Svartån, och sjön Sommen (Andersbosjön). Där "någonstans" ville jag gärna ha elden en söndag i vinter och jag bestämde mig tidigt för en plats intill Östgötaleden, och ganska nära det gamla torpet Rödjenäs.

Senare under hösten föll alla övriga bitar på plats (platserna), men den där tänkta platsen vid Rödjenäs kände jag mig aldrig riktigt nöjd med. Jag tyckte det kändes tråkigt på den platsen, och torpet Rödjenäs samt sjön såg man inte mycket av. Så jag tog mig till området igen och då begav jag mig till andra sidan Svartån och sjön. Genom att gå över vid dammluckorna, och därefter svänga av åt vänster (söder ut) så kom jag på en liten väg som passerar ett flertal sommarstugor. Jag tror inte att jag själv varit i området tidigare, och jag tänkte att "här har nog inte många Söndagstursbesökare heller varit!" Och det är ju vid sådana platser det är trevligt att ha Söndagsturer. Normalt har man ju ingen anledning att ta sig till vissa platser, och här, där flera sommarstugor passeras, undviker nog de flesta att bege sig. Ingen vill ju verka nyfiken… Men i och med att vi nu förlade en Söndagstur i området så fick många en anledning att få se Andersbosjön från denna sida av sjön.

Elden placerades på en liten kulle mellan vägen och sjön. Där hade man riktigt fin utsikt över sjön, men möjlighet fanns ju förstås att se sig om i omgivningarna, innan det var dags för välkomsthälsandet klockan 10.45.

Detta var en kall söndag med en temperatur på neråt minus 20 grader i Boxholm tidigt på morgonen. Temperaturen steg sedan något, men säkert fanns det de som stannade hemma på grund av kylan. Det skulle de inte ha gjort tycker jag! Det gäller förstås att klä på sig ordentligt, men i skogen var nog de flesta överens om att det kändes ganska skönt. Det brukar ju faktiskt kännas kyligare då temperaturen ligger kring nollan men det är blåsigt och fuktigt i luften, jämfört med rejäl kyla men vindstilla och en sol som försöker tränga sig förbi molnen.

Jag räknade till 42 personer kring brasan, och det är ju verkligen en bra siffra. Däremot var det färre än vanligt som löptränade denna förmiddag och som fick vätska vid elden. Det sägs att det var två stycken. Det innebar att detta nog var första gången som antalet löpare varit färre än tvåsiffrigt. Men med tanke på kylan kan det nog ha varit klokt att avstå att löpträningen.

Bengt Söderström var dagens berättare. Han är en flitig besökare av Söndagsturerna sedan flera år tillbaka, och jag frågade honom tidigt i höstas om han kunde tänka sig att prata en söndag i vinter. Det var inget självklart "ja" som jag fick från Bengt, utan han ville gärna fundera ett tag innan han accepterade. Så småningom fick jag i alla fall klartecken. Bengts berättarämne kom att bli Japan! Bengt var ju produktionschef på Boxholm Stål i många år. Undertecknad är osäker, men jag undrar om han inte sa 27 år. Hur som helst, Bengt fick i all fall möjlighet att företa en resa till Japan, och det var händelser under den resan vi nu fick höra honom prata kring. Det kanske kan låta mindre kul, men Bengts berättande var enormt fängslande, folk lyssnade andäktigt då Bengt återgav händelser från resan. Det var mycket humor inlagt och vi fick höra många anekdoter om Japan. Han började för övrigt med att visa en del japanska tecken. Japanskan lär lär bestå av 2900 tecken berättade Bengt. Han visade en bild på ett träd, och det är ett tecken som betyder "ett träd". Två träd däremot betyder "virke". Och tre träd betyder "en skog". Han visade också en tecknad bild på en kvinna. "En kvinna" betyder just "en kvinna" menade Bengt. Och två kvinnor betyder just "två kvinnor", men tre kvinnor däremot, det betyder "skvaller"!
Det var mycket välförtjänt beröm som Bengt fick för sitt "Japanreferat". När han fick frågan om han ville vara berättare på en Söndagstur så visste han inte riktigt vad han skulle prata om. Han fick rådet av någon att "prata om något som inte någon annan pratat om". Och det gjorde han ju verkligen!

Nästa söndag är det den 12 februari och det innebär att vi nåt fram till den tionde Söndagsturen. Den sista elden för säsongen tänds ju den 11 mars, fjorton Söndagsturer ska det ju bli. Hur som helst, på söndag är det Nils-Göran Andersson som har berättaransvaret. Centralvägen kallas ju den lilla grusväg som går från Knippe i norr och rakt söder ut genom allmänningen. Vägen ansluter ju till Mossebovägen (asfaltsvägen mellan Sommen och Mossebo). Jag ville i vinter ha elden "nånstans" mellan sjöarna Trehörningen och Sjögarpesjön, och fastnade för en fin skog intill Centralvägen. Platsen har egentligen inget spännande att bjuda på alls. Här finns inga fornminnen, torpruiner eller annat att berätta om. Nej, den stora fördelen som jag såg, och ser, med platsen är att det finns en plan att parkera bilar vid! Efter de senaste två vintrarna så hade jag ett scenario med mycket snö i tankarna då platserna utsågs. Men att kliva in i en helt okänd skog kan ju också vara riktigt spännande! Vi hoppas på mycket folk även nästa söndag, så välkomna då också!
 

 

Klas

Se bilder från söndagsturen på den västra sidan om Andersbosjön vid Laxberg