Så är då också säsongens femtonde söndagstur avklarad. Säsongens sista! Så detta blir givetvis också mitt sista söndagstursreferat för säsongen. Det är egentligen ruskigt så fort tiden springer iväg, för det känns verkligen inte länge sedan som den första elden kunde tändas, det var ju som bekant i skogen vid Södra Kvisslehult, en riktigt snöig söndag var det. Och det är fjorton veckor sen!

Det har varit en riktigt bra och trevlig säsong tycker jag, något som jag i och för sig ALLTID brukar tycka då säsongerna ska sammanfattas. Men så har det ju alltid varit, och så känns det också nu när denna säsong kan summeras. Jag tycker det varit fantastiskt bra och duktiga berättare om söndagarna, lärorikt, humoristiskt, intressant och vad ni vill! En bra blandning helt enkelt, och så har vi ju haft några kvinnliga berättare också denna säsongen. Vissa säsonger har det varit typ fjorton manliga och en kvinnlig berättare...

Vädret har ju hela tiden varit ett orosmoment, snöoväder kan förstås störa arrangemangen, men det har ju trots allt flutit på bra hela säsongen! Och visst, det är klart det är trevligt med snö och minusgrader under månader som december till februari. Som sagt, bara det inte stör våra arrangemang.

Att säsongen är slut innebär för mig kluvna känslor. Det är ju så himla roligt med söndagsturer, och jag gillar verkligen att jobba med detta. Att leta platser där elden kan brinna är kanske det allra roligaste, och för all del; även att fundera på "berättare" kan vara trevligt, även om jag inte direkt gillar att ta telefonen och börja "jaga" folk som kan prata om söndagarna. Men med det fantastiska intresset som det ju är för söndagsturerna, så smittar ju detta av sig också till oss som arrangerar. Om intresset vore dåligt så vore det naturligtvis inte lika roligt att planera och jobba med detta. Så ett stort tack till alla söndagstursbesökare denna säsongen!

Som sagt, att säsongen är slut innebär kluvna känslor. Visst är det lite tråkigt att inte få ge sig ut till en brasa om söndagarna framöver, men samtidigt kommer det att kännas skönt att vara mer "fri" under helgerna. Nu KAN jag ju boka in annat under söndagarna om jag skulle vilja. Men normalt så kommer säkerligen lediga söndagar innebära att jag tar mig till Parketten för att gå tipspromenader under våren, då inte arbetet lägger hinder i vägen. Det blir trevligt det också, och det kan rekomenderas!

Bruksmuseet var platsen för säsongens sista Söndagstur, en plats där jag länge tänkt att en Söndagstur kan förläggas. En idé var ju att samtidigt ha en tipspromenad vid Bruksmuseet, det vill säga en mjuk övergång till Parkettenrundan, tipspromenaderna från Parketten. Så blev det också, även om promenaden blev en kort variant med endast 8 frågor, och utan startavgift. Priserna till promenaden var skänkta av Ovako.

Per-Olov Ruberth var berättare denna härliga marssöndag. Solen värmde skönt, men vinden var kanske lite kall. Men intill väggen vid den gamla kvarnen var det riktigt skönt. Sextio besökare räknade jag till att det var som stod och lyssnade på Per-Olov Ruberth. En mycket bra siffra denna vasaloppssöndag. De kunde även gå till Kvarnens sidodörr, där stod nämligen Ulla-Brith Johansson och Ann-Sofie Johansson och serverade korv till besökarna. Det var Föreningen Krafttaget som bjöd på korv med bröd.

Per-Olov Ruberth guidar ju ibland på Bruksmuseet, därför är han ju kunnig i mycket av Boxholms historia, och därför tyckte jag också det passade att ha P-O Ruberth som berättare denna avslutande söndagstur vid kvarnen/Bruksmuseet. Och visst var det en mycket intressant historielektion vi blev bjudna på. P-O Ruberth är verkligen duktig när han pratar Boxholmshistoria, och det är ju ofta kryddat med mycket humor. Nu fick vi veta hur framåt boxholmarna varit i alla tider. Vi var först med elektrisk järnväg. Vi var också först med elektrisk belysning, även om det var samtida med vissa andra industrier. Men vi var likväl först kommenterade Ruberth. Belysningen var i ett kontor och valsverk, och flera år före Stockholms slott. Och plåtvalsverket i Boxholm blev världens första elektriska plåtvalsverk! Jo, vi har alltid varit framåt i Boxholm menade P-O Ruberth. Han nämnde också att vi hade det bra här på torra land i Boxholm, samtidigt som Mjölby låg flera meter under havsytan! Den passningen gav han framförallt till mjölbybon Gunilla Rech som närvarade denna söndag för att skriva reportage i Corren. Vi får hoppas att Gunilla ändå skriver ett trevligt reportage om söndagsturerna...

 Som sagt, detta var säsongens sista söndagstur. Men nästa vinter då? Blir det söndagsturer då också? Tja, det vore väl tråkigt om det inte bleve det… Och orienterarna vill säkert ha sin vätskeservice då också. I en titt i almanackan ser jag att vi den säsongen antagligen får göra ett uppehåll två söndagar. Juldagen är en söndag, likaså nyårsdagen. Hur vi gör den åttonde januari får vi fundera på... Hurså undrar ni nog?! Jo, det är ju dagen efter undertecknads 50-årsdag...

Berättare och platser är givetvis inte planerat, men tankar finns var premiärelden kommer att tändas, nämligen vid Harfällan. Den första säsongen med torpturer ägde ju rum 2001-2002 och den allra första plasten var just Harfällan. Tio år senare tycker jag att vi kan återkomma till samma plats! En annan söndagstur blir säkerligen på berget mitt emot före detta Texacomacken. Man kan säga det är vid Furuvägens förlängning och det måste vara en av de vackraste platserna i Boxholm. Vilken utsikt!

Men nu tycker jag vi tar och njuter av våren som förhoppningsvis snart är här på allvar. Och sen kommer en härlig sommar också. Söndagsturerna börjar vi drömma om igen när höstrusket är tillbaka.

Stort tack för all uppskattning jag fick idag. Det var mycket beröm och fina ord, och sådant värmer förstås. Ett speciellt tack till Eddy och Gerd Rosenlöf för den fina boken, "Erik och Sigvard - Om ett liv nära jorden och djuren".

Ha det riktigt gott alla Söndagstursflanörer och välkomna tillbaka till en ny säsong i slutet av november!

 

 

Klas

Se bilder från söndagsturen vid Bruksmuseet