I flera år har jag tänkt att det skulle vara trevligt att förlägga en söndagstur vid Hoppet. En torpruin långt bortom allfartsvägarna och med torpet Mörklången som närmaste granne. Våra utflykter med en eld i skogen heter ju visserligen inte torpturer längre utan söndagsturer, men det hindrar ju inte än att vi fortfarande kan ha elden vid en torpruin. Och denna torplämning mitt i den djupaste skogen tyckte jag det kunde vara trevligt att få visa upp. Det känns ju i dag ganska märkligt att på den platsen en gång i tiden har legat ett litet torp och med massor av liv och rörelse. Det har hunnit gå 120 år sedan torpet revs…

Hur som helst; till denna säsongen beslöt jag att förlägga en söndagstur till Hoppet. Men inte sjutton kunde man i höstas drömma om att det skulle bli en vinter som denna! Nu ser man ju inte mycket av den lilla idyll som det är vid platsen där Hoppet en gång legat, så jag kan bara uppmana er att gärna ta er till platsen när all snö är borta.

Men alla årstider har ju sin tjusningen, och en gnistrande vinterdag kan ju vara enormt vacker. Frågan är väl om inte denna söndagsturen till Hoppet är den vackraste som genomförts. Den skottade promenadvägen fram till Hoppet var fantastisk. De snötyngda böjda björkarna gjorde att det var som att gå i en snötunnel till torpruinen. Rekordvackert som sagt, men det var också rekordkallt. Tjugo minusgrader på morgonen, och det gjorde att det kom rekordlite folk. I varje fall för denna säsongen. Men 30 åhörare kring elden är verkligen inte dåligt. Men lite synd när det var en så vacker plats och dag och med så mycket intressant att ta del av. Dessutom var det alltså skottat till Hoppet! Det hade Åke Johansson i Mörklången gjort, helt på eget bevåg. Fullständigt fantastiskt! Det var som att gå på en plogad väg genom skogen!

I boken "Ur Åsbo socken hävder, nummer 4" kan man läsa en del om torpen i Åsbo socken. Om Hoppet kan man läsa följande: Två torpare. En som hette Israelsson, blev rättare i Strålsnäs. Han hade två döttrar, Vendla och Jenny som båda blev lärarinnor. De tre sönerna reste till Amerika. Israelssons äktenskap var olyckligt, och han hängde sig. Änkan köpte Sandbacka.
 

Sandbacka står det i boken. Sandbacken står det i kyrkböckerna! Och det är samma Sandbacken som min morfar och mormor köpte 1965 och som sedan många år är sommarbostad till far och mor. Det ligger ju i Linneberg mellan Strålsnäs och Boxholm.

Det som står i boken, alltså Åsbo socken hävder 4, är väl riktigt, men det är ändå en sanning med modifikation. Han som hängde sig hette Anders Israelsson, född 1835. Han var född i Ekeby socken, men kom till Hoppet som fyraåring, och växte sedan upp där. Fadern hette Israel Bengtsson och var född i Rotbäcken 1804. Modern hette Carin Jonsdotter, född i Ekeby socken 1797. Året när familjen kom till Hoppet var 1839. Torparen som bodde i Hoppet före Israel Bengtsson hette Anders Andersson och han flyttade till torpet Äng med sin hustru och vid flytten, fyra stycken barn

Israel Bengtsson och hustrun Carin Jonsdotter fick tre barn. Förutom Anders så fick de också Alfred och Carl Gustaf.

År 1863 kom en Johan Peter Larsson till Hoppet och blev torpare. Israel Bengtsson och hustru Carin tycks dock ha bott kvar och sonen Alfred blev dräng. Övriga söner var utflugna. Fem år senare flyttade en hustru till Johan Peter in i stugan, en Hedda Charlotta Gustafsdotter, men senare samma år flyttade Johan Peter och hustrun ifrån Hoppet och till Ekeby socken.

Så 1868 blev Alfred Israelsson torpare i Hoppet. Han som föddes i stugan 24 år tidigare blev alltså nu torpare. Han hade skaffat sig en hustru, Anna Sofia Jonsdotter, fyra år yngre än han själv och alltså född 1848. Första sonen, Johan Alfred föddes 1872. Alfreds gamla föräldrar, Israel och Carin, bodde fortfarande kvar. Sen föds barnen Anders Anton 1874, Frans Oskar Emil 1875, Hulda Elisabet 1877, Augusta Carolina 1879, Aron Fredrik 1881, Verner Emanuel 1884 (som dock dör efter nån månad), Carl Ture 1887 och Axel Herman 1892. Ett klipp från husförhörsboken 1879-1883 kan ses här!
Den 15 oktober 1875 dör Alfreds mor, Carin Jonsdotter.

Kring 1884 lämnade familjen Hoppet och slog sig ner i Mörklången. Det bör i alla fall ha varit kring -84, och år 1883 hade fadern Israel Bengtsson dött i Hoppet. (klicka för att se ur dödboken)

I kyrkboken från 1884 till 1895 kan man ju se att det vid Hoppet står ”brukare” Alfred Israelsson, och sen är ju Hoppet överstruket och det står ”rivet”. (Klicka för att se husförhörsboken 1880-1895).

Alfred födddes alltså i Hoppet, blev torpare där, men på lite äldre dar slog han sig ner i Mörklången. Jag vet inte om han dog där, men Anita Kierman som närvarade vid elden tror att de senare bodde i Södra Bosmark. Det mest fantastiska denna dag var nog att Anita hade med sig ett foto på familjen Alfred Israelsson. Hon hade tidigare i veckan berättat för sin mamma att det var söndagstur till Hoppet intill Mörklången och då fått veta att hennes farfars far var torpare där. Alfred Israelsson är alltså farfars far till Anita Kierman. Aron hette hennes farfar och han finns ju nämnd i barnaskaran ovan. Och alltså; Anitas mamma kunde plocka fram en bild på familjen Alfred Israelsson och som vi kunde ta del av intill elden. Liksom här på nätet! Klicka här för att titta på fotot!

Brodern till Alfred Israelsson, nämligen Anders Israelsson blev som sagt rättare på Strålsnäs, och det är helt riktigt att han hängde sig. Det var den 17 maj 1890. Ett utdrag från dödboken finns här!

Jag har också sett att hustrun till Anders Israelsson; Karolina Kristina Pettersson född 1833, liksom barnen Ulrika Matilda, Vendla Katarina och Jenny Augusta samma år, alltså 1890, flyttade in i Sandbacken. Och att tre söner utvandrade till Amerika tycks också stämma. Vendla och Jenny blev alltså lärarinnor och de kom att bo i Sandbacken i massor av år. Jag har inte datumen när de dog, men min morfar och mormor flyttade ju in Sandbacken 1965, efter att någon av syskonen gått bort.

Efter mitt berättande om Hoppet så fick dagens berättare, Patric Hallén ordet. Patric berättade om sin idrottskarriär, han har varit - och också är - en väldigt duktig långdistanslöpare. Patric berättade om hur sitt idrottande började och om saker han fått vara med om tack vare löpningen. Han började ju egentligen med simning och Patric var väldigt duktig på att simma länge under vatten, men blev senare medlockad till att springa. Han sprang ett tag för Linköping, men började senare springa för Enhörna där han fick starkt stöd. Han sprang mycket ihop med Anders Karlsson (heter Svensk idag), då pojkvän till Lena Molin. De fick löpband av Enhörna, och han berättade om en händelse med löpbandet. Patric sprang för fullt på bandet, Anders slängde in tvätt i tvättmaskinen, och drog igång den. Då höll inte säkringen, lyset slocknade, bandet stannade och Patric sprang rakt in i väggen!

Patric hade väldigt mycket att berätta om sin löparkarriär, och man förstår att idrottandet har givet honom väldigt mycket. Till exempel var det intressant att lyssna på när han var i Indien och sprang ett maratonlopp. Eller i Singapore.

När Patric tränade som mest så sprang han i snitt cirka 20 mil i veckan berättade han. Nu ligger han på 7-8 mil. Förra året tänkte jag springa Stockholm Maraton men gick sönder en vecka innan, så där tappade jag sugen lite grann", berättade Patric. "Hur det blir i år vet jag inte, men vi får se..." berättade han också. Det är bara att önska Patric lycka till och än är han ju inte för gammal, även om 44 år kan låta en aning mycket för en elitlöpare, men Patric pratade ju mycket om Kjell-Erik Ståhl som har visat att man kan vara enormt duktig trots en i sammanhanget hög ålder.

Nu rullar söndagsturerna vidare till Sommen nästa söndag, och vi går in på den avslutande tredjedelen av säsongen. Vi hoppas förstås på fortsatt bra väder, men temperaturen får gärna vara lite drägligare...

Klas

Se bilder från söndagsturen vid torpruinen Hoppet